Ingrid använder ordet orättvist ganska ofta nu just. Hon använder det aldrig rätt. Hon har uppenbarligen ingen aning om vad det betyder. Men någon gång lär hon märka. Hon lär märka att hon inte alltid har lika goda förutsättningar som alla andra. Men hon lär också märka att hon nästan alltid har enormt mycket bättre förutsättningar än nästan alla andra.

 

Livet är inte rättvist. Också om det är orättvist till min egen favör måste jag våga kalla det just orättvist. Jag har fått så mycket som jag absolut inte förtjänar men som jag försöker komma ihåg att vara tacksam för. Och som jag försöker dela med mig av. Jag lyckas oftast ganska dåligt. För jag är i allra högsta grad en orsak till den orättvisa som jag själv avskyr. Och den ilska jag kan känna gentemot mig själv när det kommer över mig – den är bara rättvis.