Två saker.
1. Varför är det så svårt att komma ihåg att sminka sig när man ska till frisörsalong? Att i timmar tvingas möta sitt bleka trötta ansikte kan ju aldrig vara nyttigt.
2. Vad betyder hoikka? Jag blev kallad ”hoikka tyttö” av två äldre män idag och förstår inte innebörden när ordet inte har ett tydligare sammanhang. (Det lät som om de menade något positivt, annars skulle jag knappast ha vågat ställa frågan så här officiellt.)

Två saker.
1. Varför är det så svårt att komma ihåg att sminka sig när man ska till frisörsalong? Att i timmar tvingas möta sitt bleka trötta ansikte kan ju aldrig vara nyttigt.
2. Vad betyder hoikka? Jag blev kallad ”hoikka tyttö” av två äldre män idag och förstår inte innebörden när ordet inte har ett tydligare sammanhang. (Det lät som om de menade något positivt, annars skulle jag knappast ha vågat ställa frågan så här officiellt.)

– Jag tycker du är hemskt fin med blont hår och utan pannlugg, sa min goda vän.
Jag tror det var hennes sätt att säga att jag absolut inte ska göra något drastiskt hos frissan. Där är en famn jag inte kan gråta ut i om jag är luggig brunett innan dagen är slut.

Disktrasan har i dagarna läst en intressant bok med namnet Status – vägen till lyckan. Titeln provocerar medan innehållet förklarar och i viss mån lindrar.

Enligt boken och en undersökning gjord i anslutning till den har dessa egenskaper högst statuspoäng i Finland.
1. Vara duktig på sitt arbete
2. Ha en egen hoparbetad förmögenhet
3. Vara allmänbildad
4. Vara en engagerad och duktig förälder
5. Kunna tala många språk flytande
6. Ha en klar och tydlig livsåskådning.
7. Vara en duktig hemmafixare
8. Ha ett långt och stabilt äktenskap
9. Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor
10. Ha en helt egen stil

Eftersom dessa egenskaper enligt undersökningar också leder till lycklighet kan man alltså konstatera att en lyckad statusjakt i dagens finländska samhälle resulterar i lycka.

Tja, inte vet jag. Uppfyller du många av tio-i-topp? Är du lycklig? Är det därför du är lycklig?

Jag har sett kvällens avsnitt av Robinson. Men jag måste erkänna att jag hade lite svårt att koncentrera mig eller ta något alls på allvar efter att en av deltagarna stavade namnet Mats med C på slutet. Allt ska man då få se.

Sak som gör mig underhållen: att Ingrid suckar tungt, nästan himlar med ögonen och säger så här med lugn och saklig ton efter att dockan velat kissa efter läggdags:

– Jag blir lite arg på dockan när hon säger att hon ska kissa.

 

Hon är så rolig.

Sak som gör mig underhållen: att Ingrid suckar tungt, nästan himlar med ögonen och säger så här med lugn och saklig ton efter att dockan velat kissa efter läggdags:

– Jag blir lite arg på dockan när hon säger att hon ska kissa.

 

Hon är så rolig.

Sak som gör mig lite ledsen: att Ingrid varje kväll efter läggdags kommer upp och kissar en gång.

 

Sak som gör mig mycket ledsen: att Ingrids docka varje kväll efter läggdags också kommer upp och kissar en gång. Visserligen samtidigt som sin ägare, men det känns ledsamt att dockan också ska ha av och på både blöja och nattlinne. ńr det så här det är att ha tvillingar?

Om man skulle vara mera levande ju mera man gjorde skulle jag pulsera av liv just nu. Dessvärre är det ju lite tvärtom. Jag känner mig mest av allt som en disktrasa.

Men jag måste ändå erkänna att disktrasetillvaron är oförskämt dräglig. Jag fungerar bättre än jag borde. Kanske till och med bättre än jag förtjänar. Ja, antagligen är det just precis så.

Jag har äntligen blivit ”en sådan som kan springa tre kilometer”. Hurrarop och applåder välkomnas.