Jag fick otroligt estetiskt tilltalande julklappar i dag. Av den kvinna som fick mina sinitarrapaket.

Ingen har sagt att det ska vara rättvist.

Grattis, systrar! Det här har jag planerat för mellandagarna. Vem är med?

I någon timme har jag tyckt om mig själv igen. Och nu, gott folk, är det juligt lov. Man kunde säga att jag är tillbaka.

I någon timme har jag tyckt om mig själv igen. Och nu, gott folk, är det juligt lov. Man kunde säga att jag är tillbaka.

Och så har jag packat in mina första julklappar. Med sinitarra. Det var det bästa i packningsväg vi hade.

Fantastiskt.

Nu ska jag tröstäta chips och dip. Mot bättre vetande.

Jag tycker inte speciellt mycket om mig själv just nu. Ska sätta mig ner och göra en lista över tänkbara orsaker.

Påståendet i mening ett är antagligen orsaken till min bloggvila.

Varför, varför, varför blir det bråttom nu? Det är ju inte så att julen kommer oväntat eller så att man inte riktigt kommer ihåg exakt när den kommer. Så alltså. Varför?

Och samtidigt frågar jag mig om man alls vet vad julstress är före man blir riktigt vuxen (alltså lagar julmat).

Varför, varför, varför blir det bråttom nu? Det är ju inte så att julen kommer oväntat eller så att man inte riktigt kommer ihåg exakt när den kommer. Så alltså. Varför?

Och samtidigt frågar jag mig om man alls vet vad julstress är före man blir riktigt vuxen (alltså lagar julmat).

Det känns som om man inte borde blogga när det enda man egentligen har att säga är att det är så mycket och så intensivt och så bråttom just nu. Och så mycket snö.

Jag har en konstig spellista, tänkte jag ikväll när jag märkte att jag sprang till Satumaa. Men det har sin förklaring och sitt skäl.

 

Den uppmärksamma märkte hur smidigt jag ovan kunde berätta att jag sprungit i det här skräpvädret utan att säga bara det. Dessutom slog jag nytt rekord. För tredje gången den här veckan.