Det kan hända att det bästa med årets idol-final var det som hände när den väl var över. Vi hade en efterfest då vi spelade upp favoriter från den gångna säsongen. Det blev mycket Geir och en hel del dans i lilla soffan.

 

 

Jag står för att jag gör sådant. Dansar i soffan. Men jag röjer inte mina meddansares identiteter.

 

 

Säkert går det att känna igen dem om man råkar känna dem. Men då är man säkert också medveten om deras dansanta läggning.

 

 

Sedan tog vi det till nästa nivå och plötsligt lekte vi lågstadiedisco på 90-talet. Jag körde min favoritfrisyr från den ljuva tiden.

 

 

Blicken ska vara förlägen, ivrig, återhållen, förvirrad och obekväm på samma gång. Jag lyckas ganska bra.

 

Min frisyr fick orimligt god feedback och jag funderar starkt på att köra den någon gång i verkligheten också.

 

Det är typ nu ni ska avråda mig.