I vår gran hänger en medalj. En medslj som Ingrid fick på dagis när de firade vårt lands självständighet. Hon fick medaljen för att hon alltid är så glad och snäll och en så duktig mathjälpare. Hon är så stolt.
I dag såg vi ganska lite av slottsbalen, men vi råkade se många idrottskvinnor och kommentatorerna nämnde ordet medalj. Ingrid kände igen sig och fick stora ögon.
– Medalj! Medalj! De talar om medalj, mamma! utropade hon förundrat.
Jag vill påstå att det är väldigt fint med medalj. Men det var inte min ide’ att den skulle hänga i granen. Men så är det ju inte jag som förtjänat den heller.
Nästan för lycklig 
Det är en medalj till er med att ni varit fina förebilder för er dotter. det är också jätte fint att dagiset uppmärksammar hänsynstagande och gott uppförande. Man blir så glad! Ps jag blir jätte glad av din blogg du verkar vara en sann glädjespridare. Fin förebild för många människor. Tack.
Oj, vad fint du säger! Jag blir lika imponerad varje gång en människa skryter på en annan. Det kräver sin kvinna eller man att bjuda andra på glädjen att veta att de gör bra saker. Tusen tack för dina uppmuntrande ord! Med tanke på dem är jag helt övertygad o att du sprider mycket glädje där du går!