I den bok jag börjat läsa i dag säger berättarjaget så här om den kristna scoutgrupp han var med i som barn.

”Själva kyrkoluften andades en återhållsamhet som letade sig in i allt man gjorde. Det var som om pingisbollarna flög lite långsammare, hur hårt man än smashade, och att det satt en osynlig broms i själva atmosfären. Vad man än gjorde i kyrkan så blev det tråkigare än samma sak någon annanstans.”

Jag tänker tre saker:
1. Jag tycker väldigt mycket om den här boken (sagt efter femtio lästa sidor).
2. Kyrkan skulle kanske må bra av mindre återhållsamhet, men många sammanhang av mera.
3. Jag har hittat ett rum i kyrkan som inte håller mig tillbaka, som inte är tråkigt. Men jag vet inte om det beror primärt på min kyrka eller på min person som vägrar bli återhållen.

Boken heter Radhusdisco och är skriven av Morgan Larsson.

Alla de gravar som hör till mig är för långt borta. Eller så är det jag som är för långt borta. Jag kan inte kämpa med ljuslågor i vinden i år, inte fälla tårar i det kalla gräset.

Men jag kan minnas, tacka och hoppas och tro på ett återseende.

Det här stentrollet har faktiskt med saken att göra. Det här stentrollet gjorde jag åt min morfar när jag var fyra år gammal. Många andra minnen har slängts bort mellan några av de sju hem jag bebott sedan jag flyttade hemifrån, men trollet finns kvar. Trollet till viktiga morfar som verkligen var en del av vår vardag.

Jag sörjer att jag inte fick känna moffa som vuxen, att jag inte hann diskutera de största frågorna med honom, att han inte fick se mig gå i hans fotspår som både journalist och lärare, att han inte fick träffa Fredrik, att han inte fick träffa Ingrid, att jag inte med mitt vuxna perspektiv fick säga hur betydelsefull han var för mig, för oss.

Men jag kan minnas, tacka och hoppas och tro på ett återseende.

Mina värsta farhågor besannas tydligen inte. Min frågestund har redan fått flera än fyra frågor. Dessutom är frågorna intressanta och intelligenta. Jag är imponerad!

Mina värsta farhågor besannas tydligen inte. Min frågestund har redan fått flera än fyra frågor. Dessutom är frågorna intressanta och intelligenta. Jag är imponerad!

Ingrid i kvällens aftonbön:
– Tack för Gud.

Jag förstår vad hon menar.

Inom kort får vi spontanbesök och jag har därför klätt på mig så här strax efter fem. Det höll på att bli en pyjamasdag, och det var nog bra att det projektet dog. Sällan tillbringas de bästa dagarna inomhus i pyjamas.

Randig kofta på svart topp och ljusblå jeans.

Bara för att visa att koftan fsktiskt är randig.

Jag älskar fraktfria dagar på Adlibris. När frakten kostar drar jag mig lite för att beställa eftersom jag tycker att jag måste ta så mycket på en gång. Men nu är det gratis att beställa och jag utnyttjar frimodigt.  Medan andra röstade på Idol i går beställde jag äntligen Världens bästa fröken. Den har väl ingen starkt ok-stämpel i vetenskapliga sammanhang, men den är sjukt konkret och taggande.

 

Jag älskar fraktfria dagar på Adlibris. När frakten kostar drar jag mig lite för att beställa eftersom jag tycker att jag måste ta så mycket på en gång. Men nu är det gratis att beställa och jag utnyttjar frimodigt.  Medan andra röstade på Idol i går beställde jag äntligen Världens bästa fröken. Den har väl ingen starkt ok-stämpel i vetenskapliga sammanhang, men den är sjukt konkret och taggande.

 

För tillfället tycker Ingrid om att leka att vi ska sova. Hon vill att vi ska ligga i sängen och läsa böcker. Jag har absolut ingenting emot den leken.

Peppe har gett ett mycket gott förslag till lunchprogram den sista måndagen i månaden. Så sjukt viktigt och intressant ämne och projekt. Jag är ytterst intresserad.