Svaren del 1

Jag är lite till mig över alla roliga och kluriga frågor som jag fick i min första frågestund. ńven om ingen frågade hur mitt hår kan vara så snyggt. (Jag hoppas ni ser ironin. Det är ju i regel en farlig humorform i skrift, speciellt när mottagaren är oklar. Men jag tror att den blev tydlig nog nu.)

 

Vilka är dina absoluta favorit filmer och böcker?

Tack för att du inte frågar efter min favoritfilm och min favoritbok! Tack för att jag får nämna flera.

 

Jag läser en del men skulle och borde läsa ännu mera. Jag har några författare som ligger mig speciellt varmt om hjärtat. Den första är Joyce Carol Oates eftersom hennes romaner aldrig gör mig besviken trots att de spottas ut i ett ofattbart tempo. Sedan måste jag erkänna att jag tycker mycket om många finlandssvenska författare. Både Märta Tikkanen och Henrik Tikkanen är fantastiska. John Ortberg beskriver kristen tro bättre än de flesta andra som försökt, han har dessutom en skön förmåga att driva med sig själv. Också Tomas Sjödin skildrar en tro som känns som min med rättvisa, dessutom på ett språk som är så vackert att jag streckar under formuleringar och i hemlighet önskar att de var mina egna.

 

Min absoluta favoritfilm är Love actually. Det säger jag nästan helt utan att skämmas. Kom ihåg att jag inte vill bli berörd av film. Jag vill bli underhållen och känna mig lycklig efteråt.

 

Trivs du bra i Helsingfors?

Jo, det gör jag. ńnnu bättre än jag hade trott, och då hade jag egentligen ganska höga förväntningar. Jag tycker om utbudet, möjligheterna, matställena. Jag saknar min familj, men de är ändå nära. Jag saknar många av mina vänner, men jag har märkt att de finns kvar. Det finns också mycket som jag inte saknar.

 

Vem, förutom familj och vänner, har påverkat ditt liv allra mest?

Svår fråga. Då måste det ju nästan bli någon jag inte känner, och då lutar det faktiskt mot Astrid Lindgren.

 

Kommer ni att flytta till Ŗsterbotten?

Jag vet inte. Ibland tror jag det mera och ibland mindre. Ibland känns det så självklart att vi ska göra det och ibland är det svårt att komma på varför vi skulle göra det. Det är hur som helst inte aktuellt på flera år.

 

Hur bor ni nu?

Vi bor i vår första alldeles egna lägenhet. En trea på 69 kvadrat med fina golv och vita väggar. Det är den finaste lägenhet vi fått bo i, vilket ju är trevligt med tanke på att den är vår. Jag vet inte när vi kommer att vänja oss vid att få bo fint. Om vi kommer att vänja oss. Samtidigt är jag lite förvånad över att man faktiskt inte blir speciellt mycket lyckligare av att bo fint.

 

Vilken fråga funderar du mest på just nu?

När mitt tredje syskonbarn kommer att födas. Jag väntar så ivrigt.

 

Vilka bloggar läser du?

En dag utan dessa bloggar är ingen bra dag: Christa, Hannah, Kaj,  Lillemor, Malenami, Peppe. Sedan finns det säkert tjugo till som jag kollar nästan dagligen och åtminstone varannan dag.

 

Skulle du vilja ha fler barn?

Jo, det skulle jag vilja.

 

Om du skulle kunna frälsa en endaste människa just idag (ja, jag vet att det är Gud som gör det) vem skulle det vara och varför?

Ooooh. Jag skulle välja en människa som verkligen sökt Gud, gett Honom en ärlig chans men inte riktigt hittat. Eller så skulle jag välja en människa som mår dåligt, som känner sig värdelös och tom och onödig. Eller så skulle jag välja en människa som behöver en ny riktning i sitt liv. Eller en människa vars historia skulle göra att en massa andra tänker att Gud kanske är verklig ändå. Tyvärr har vi ju inte alla samma genomslagskraft och trovärdighet. Ganska få personer tänker annorlunda om Gud bara för att jag tror på honom.

 

Hur kändes det när Geir åkte ut?

Förvånansvärt lugnt, men självklart sorgligt. Ingen av årets deltagare har fångat mig så mycket att jag blir knäckt om de åker ut, inte ens Geir. På gott och ont. Det är skönt att se idol utan att vara rädd. Men det är också lite trist att inte vara lika engagerad som jag brukar. Kanske det kommer med åldern.

Bollar

Det finns gränser för hur många bollar man kan ha i luften samtidigt. Jag har nu tappat några av dem. De rullar iväg längs marken och andra blir tvungna att springa efter dem. Jag är aldrig helt närvarande, alltid är tankarna på en annan plats, med andra människor, i ett annat ärende.

Så där kändes det mellan 10.28 och 12.52. Sedan landade jag. Jsg kom till en plats, till människor i ett ärende som krävde min fullständiga närvaro. Och då bara fanns den där.

Bitter

Jag är i regel väldigt starkt för att människor lägger andra före sig själva. Helst ska det ske oftast men åtminstone ibland. Samtidigt är jag väldigt starkt för att människor ibland (inte oftast) lägger sig själva först. Om du inte kommer ihåg när du gjorde det senast är det ett problem. Om du inte kan tänka på det utan att känna skuld är det också ett problem.

Jag har träffat många människor som bär på en bitterhet som grundar sig på att de lagt sig själva sist för ofta. Det anses ädelt och gott stt uppoffra och tjäna – och visst är det så. Samtidigt tror jag att det är viktigt att våga kräva att få ha det bra.

Flera gånger har jag hört småbarnsföräldrar (i synnerhet mammor) som talar om hur mycket de ger och offrar. Det blir okej att säga saker som ”Jag har inte unnat mig något alls de sju senaste åren”.

Det är ju inte okej. Tycker jag. Och känner mig nästan lite egoistisk som tycker så. Och ändå inte.

För.

Jag vägrar leva ett liv nu som gör att jag är bitter om tio eller tjugofem år. Hellre är jag lite jobbig och krävande och mån om att kommunicera mina behov.

Madicken

Jag och Kingis har bäddat ner oss i sängen och myser med Madicken på dvd.


Den filmen har så många nivåer. Jag ser saker klart nu som jag missade helt för tjugo år sedan. Det är ju skönt att märka att man växer och mognar som människa.

Kärleksfull respons

För några veckor sedan gjorde jag en intervju med självaste Malenami. Och efter det skrev jag en artikel. Att publicera artiklar på Malenas blogg gör gott åt egot. Sällan har någon av mina texter fått så kärleksfull respons. I och för sig inser jag ju nog att det är henne de älskar och inte mina formuleringar. Men om jag någon gång behöver lite bekräftelse så kan det räcka med det här.

Kärleksfull respons

För några veckor sedan gjorde jag en intervju med självaste Malenami. Och efter det skrev jag en artikel. Att publicera artiklar på Malenas blogg gör gott åt egot. Sällan har någon av mina texter fått så kärleksfull respons. I och för sig inser jag ju nog att det är henne de älskar och inte mina formuleringar. Men om jag någon gång behöver lite bekräftelse så kan det räcka med det här.

Tillräckligt

Jag tycker inte om att vara i lekpark. Min dotter är bara två år och det känns redan nu som om jag suttit på tillräckligt många sandlådekanter och gett fart i tillräckligt många gungor och assisterat vid tillräckligt många rutchkanor. Och jag är ju inte den enda. Väl?

Så idag på eftermiddagen samlades vi och typ sju andra kända och okända familjer i en och samma lekpark. Att sitta på kanter, ge fart och assistera är ju lite roligare om man inte är ensam om det. Jag kallar eftermiddagen angenäm och ser fram emot nästa parkträff.

Tillräckligt

Jag tycker inte om att vara i lekpark. Min dotter är bara två år och det känns redan nu som om jag suttit på tillräckligt många sandlådekanter och gett fart i tillräckligt många gungor och assisterat vid tillräckligt många rutchkanor. Och jag är ju inte den enda. Väl?

Så idag på eftermiddagen samlades vi och typ sju andra kända och okända familjer i en och samma lekpark. Att sitta på kanter, ge fart och assistera är ju lite roligare om man inte är ensam om det. Jag kallar eftermiddagen angenäm och ser fram emot nästa parkträff.