Jag upplever att fotbollsgalan i Sverige förlorar lite av sin charm då Zlatan får guldbollar varje gång. Kanske man borde införa en klausul och begränsa en och samma spelares möjlighet till oändligt många återvinster. Å andra sidan är galor alltid charmiga, Peter Jidhe alltid charmig och guldbollkungens fru alltid snygg. Så visst fyller den sitt syfte.

Vilken dag. Jag är förundrad, ödmjuk, tacksam och lite stolt. Först fick jag en lika glädjande som oväntad nominering inför bloggalan. Sedan fick jag lika glädjande och lika oväntat många röster i valet och en plats i församlingsrådet. Jag får väl nästan vara glad att springturen gick nästan dåligt. Det finns gränser för hur många goda nyheter man klarar av på en enda dag.

Valet är över. Nu fortsätter jobbet för en kyrka som uppmuntrar, uppmärksammar och utmanar!

Vilken dag. Jag är förundrad, ödmjuk, tacksam och lite stolt. Först fick jag en lika glädjande som oväntad nominering inför bloggalan. Sedan fick jag lika glädjande och lika oväntat många röster i valet och en plats i församlingsrådet. Jag får väl nästan vara glad att springturen gick nästan dåligt. Det finns gränser för hur många goda nyheter man klarar av på en enda dag.

Valet är över. Nu fortsätter jobbet för en kyrka som uppmuntrar, uppmärksammar och utmanar!

Det är valspänning i luften ikväll. Jag är så spänd på hur församlingsvalet har gått i vår församling. Mest för församlingens skull och också för min egen skull.

Det är valspänning i luften ikväll. Jag är så spänd på hur församlingsvalet har gått i vår församling. Mest för församlingens skull och också för min egen skull.

Om du hör till kyrkan hade du i går eller i dag din sista chans att påverka inifrån och rösta i församlingsvalet. Gör det nu om du fortfarande kan!

Om du hör till kyrkan hade du i går eller i dag din sista chans att påverka inifrån och rösta i församlingsvalet. Gör det nu om du fortfarande kan!

I går fick jag sällskap till bloggalan. I dag fick jag en nominering till bloggalan.

Tack, snälla du som nominerat mig. Jag tänker inte spela oberörd och avslappnad. Jag är så glad och tacksam!

Jag vet vad jag gör första december.

Jag borde jobba nu. Inkommande vecka och nästa skulle kännas mera hanterliga om jag skulle jobba nu.

Jag borde städa min garderob. Den svämmar över, jag hittar ingenting, för mycket är odefinierbart svart och jag har lånat strumpor av Fredrik i flera veckor.

Jag borde skicka några sms, skapa ett facebook-evenemang och svara på ett par mejl.

Jag borde en massa annat också. Jag borde så mycket att jag absolut borde sätta mig ner och göra to-do-listor för måndag, tisdag, onsdag och torsdag.

Men klockan är faktiskt halv elva och jag har faktiskt gjort hela dagen. Mest av allt borde jag nu läsa den roman som lockar och smaska på geisha (fast jag tror att jag godisstrejkar).

Jag älskar att jag ibland förstår exakt vad som är viktigast.

I dag på tåget var jag så sunkig att jag ägnade all ledig tid (vilket var lite eftersom jag jobbade stenhårt) åt att prisa det faktum att ingen halvbekant fanns i samma vagn. Att i ett sådant tillstånd bli upplockad på stationen och förd direkt till gudstjänst är halvroligt. Men helskönt eftersom det inte spelar någon roll. Ingen där bryr sig.

Sedan åkte vi iväg för att spontanuppvakta vår kyrkoherde på pappornas dag och fick tårta med färska bär. Nu är vi hemma. Ingrid har somnat. Fredrik ska få de presenter han så väl förtjänar.

Det var den vilodagen.