Ungefär trettio år efter alla andra började jag igår läsa Liza Marklunds Gömda. I början märkte jag alltför väl varför det inte blivit av tidigare, men sedan tog berättelsen tag. Och jag ser fram emot att få läsa mera ikväll efter att arbetsbördan är slut. OM den tar slut.
Har du läst? Vad tyckte du? Förtjänar den sin hype?
Nästan för lycklig 
En bok lätt att ta till sig. Inget flumspråk utan rediga meningar men de e ju inte en bok som man tyvärr inte blir på gott humör av vilket räknas som ett plus vissa perioder av livet.
Nej, jag håller med dig om humöret. Verkligen ingen lättsam stämningshöjare.
Hmm.. borde kanske läsa igenom vad man skrivit före så att man skriver rediga meningar.. du förstod säkert ändå… du e ju lärare och har kanske läst värre…
Nåjå, kanske jag någon gång har läst något värre.
ABSOLUT. Helt läsvärd. Väcker så många tankar och känslor. Dessutom relativt lättläst eftersom den är så med ryckande.
Jag vågar nog kalla den läsvärd. Men jag är inte övertygad om att den är så mycket mera än så. Ännu i alla fall.
Helt klart medryckande, men ganska… tja, vad ska man säga – tendentiös. Med de senaste årens diskussioner som har varit om vad som var sant och inte känner jag att den på ånga sätt hör ihop med det jag tycker är så jobbigt med alla de här "sanna historierna".
Förstår kanske vad du menar. Varför måste den påstås vara sann? Varför spelar det någon roll om den alls är det?
litterär demonisering. i verkligheten var den "trygga svensken" en chilenare. men det är lätt att se varför den delen av verkligheten inte passade in i romanen.
Jag är beredd att hålla med dig. Samtidigt förstår jag inte riktigt varför det blev så stor uppståndelse när det kom fram att allt inte var som det påstods vara i boken. Det är ju ändå en bok.
Faktiskt läsvärd! Jag tror jag läst den 2 eller 3 gånger =) Jag brukar bli så jäkla upprörd och arg då jag läser den men ändå vill jag läsa igen.
Har du läst fortsättningarna också? Vad tyckte du om dem?
Jag tror att det spelar en roll så länge det är en effektiv marknadsföring att klistra en lapp med "sann historia" på vissa böcker. Ibland möter jag människor som tycker att en så kallad sann historia är bättre läsning än en roman, för den har ju hänt på riktigt. Då blir jag ledsen, och arg. Helt på riktigt, för det skär i mitt litteraturnördiga hjärta att de här människorna stänger in sig i en värld där bara det verklighetsbaserade kan säga dem något viktigt om livet. Det skär i mitt hjärta för att jag har läst så många fantastiska romaner som har lärt mig mer om livet, om hur vi människor fungerar, om rättvisor och orättvisor. Alltså, de sanna historierna blir ett problem när vi börjar tro att de verkligen är så sanna som de utger sig för att vara, och när vi börjar tycka att det sanna i dem på något sätt gör dem annorlunda och mer värda än fiktionen.En bra historia som kan nå fram till sin läsare, som kan ge nya insikter och nya tankar – det är en bra historia. Oavsett om någon kan påstå att den är en kopia av en verklig människas liv eller inte.
Jag skriver under allt du säger.