Så här lång ledighet har jag inte haft sedan påsklovet. Tröttheten tar ut sin rätt, så där som den tenderar göra när man är ledig, och jag är slut som kvinna. Så fort jag sitter stilla en stund vill jag somna. Jag tar natt löjligt tidigt varje kväll. Jag är skamligt oföretagsam. På nätterna, när jag borde få sova djupt och gott och länge, sover jag några timmar och tar sedan hand om ett barn som inte borde härja på nätterna. Ett barn som jag älskar så att det gör ont.

 

Ņh, vad jag behövde det här lilla extralovet i mörka november. Om en månad är det jullov och jag kommer att orka till det.