Jag tycker inte om att vara i lekpark. Min dotter är bara två år och det känns redan nu som om jag suttit på tillräckligt många sandlådekanter och gett fart i tillräckligt många gungor och assisterat vid tillräckligt många rutchkanor. Och jag är ju inte den enda. Väl?

Så idag på eftermiddagen samlades vi och typ sju andra kända och okända familjer i en och samma lekpark. Att sitta på kanter, ge fart och assistera är ju lite roligare om man inte är ensam om det. Jag kallar eftermiddagen angenäm och ser fram emot nästa parkträff.