Jag har så mycket jobb att göra i dag att jag absolut inte hinner vara på jobbet. Om jag inte hade gått hem för att utföra stordåd skulle jag redan vara långt efter i planeringen. Det vet jag. Jag skulle säkert sitta och småfnissa med någon kollega, smutta på mitt te och bläddra i en rolig bok eller tidning.

 

Visst är det konstigt ändå, att jag som är så upptagen och belastad av arbete i dag tror mig ha tid att skriva det här.

Jag har så mycket jobb att göra i dag att jag absolut inte hinner vara på jobbet. Om jag inte hade gått hem för att utföra stordåd skulle jag redan vara långt efter i planeringen. Det vet jag. Jag skulle säkert sitta och småfnissa med någon kollega, smutta på mitt te och bläddra i en rolig bok eller tidning.

 

Visst är det konstigt ändå, att jag som är så upptagen och belastad av arbete i dag tror mig ha tid att skriva det här.

Ingrid har avklarat all vakentid i dag utan blöja. Inte en enda trosa eller enda golvfläck har blivit lidande. Inte illa med tanke på att vi införde potta på allvar 15.30 i lördags.

I eftermiddagsvärmen denna måndag drack jag te på en utomhusservering med en femtonåring som kallade sig själv ”typ världens bästa människa”. Underbart, va? I en ålder och i en värld där så många mår så dåligt och tror så lite om sig själva är det fint med undantag. Jag tror att dessa undantag också kan smitta av sig på sin omgivning, att de gör skillnad inte bara för sig själva utan också för dem de har nära.

I eftermiddagsvärmen denna måndag drack jag te på en utomhusservering med en femtonåring som kallade sig själv ”typ världens bästa människa”. Underbart, va? I en ålder och i en värld där så många mår så dåligt och tror så lite om sig själva är det fint med undantag. Jag tror att dessa undantag också kan smitta av sig på sin omgivning, att de gör skillnad inte bara för sig själva utan också för dem de har nära.

Just såg jag vacker kärlek på bussen. Två människor som vid första anblick såg ut som vem som helst men som vid andra anblick såg lite för fascinerade, nyfikna och lyckliga ut för att vara vem som helst, för att inte passa inom de strama ramar vi lägger kring det vi kallar normalt.

Deras kärlek var vacker. Ren. Inte sådan som vem som helst kan ge och ta emot.

Just såg jag vacker kärlek på bussen. Två människor som vid första anblick såg ut som vem som helst men som vid andra anblick såg lite för fascinerade, nyfikna och lyckliga ut för att vara vem som helst, för att inte passa inom de strama ramar vi lägger kring det vi kallar normalt.

Deras kärlek var vacker. Ren. Inte sådan som vem som helst kan ge och ta emot.

Måndag. Lunchtid. Av erfarenhet vet jag att det snart blir helg. Före det ska jag drunkna i arbete, men i sådant här jobb är det egentligen bara roligt att plaska.

Ibland blir jag skeptisk om en bok får för mycket uppmärksamhet. Jag vill ibland vara lite alternativ (vilket säkert ter sig komiskt med tanke på min musiksmak). Jag har till exempel aldrig läst Liza Marklunds Gömda. Och i mina svagaste stunder är jag till och med lite stolt över det. I mina normalare stunder skäms jag över den attityden.

 

En av de böcker som jag kallt offrat på alternativismens altare är Sofi Oksanens Utresning. Men av någon anledning blev den helgens bok. Och av många anledningar är jag glad åt det. I dag har jag stundvis varit så engagerad i boken att jag inte kunnat dra fullt djupa andetag, jag har varit andfådd och nästan hyperventilerat. Det är länge sedan jag blev så tagen. Jag har varit så djupt inne i de fiktiva karaktärernas öde, så till mig över Oksanens fantastiska uttrycksförmåga och så lycklig över att just den blev just den här helgens bok.

 

Jag rekommenderar alltså.

 

Och nu ska jag börja läsa något riktigt lättsmält och enkelt och ljust och glatt som nästan inte alls berör mig.

Jag är rädd att våra musiker-grannar ska höra att jag lyssnar på Backstreet boys och fördöma mig för all framtid. Men ibland, till exempel när jag är ensam hemma och städar, är det SÅ värt det. Skammen väger plötsligt lätt.