Johanna Holmströms noveller berör mig lite för mycket. För tillfället har jag nästan hjärtklappning och undrar när jag ska lära mig att identifiera farliga böcker vid första anblick. Jag klarar ju det med film.

För tillfället är jag en dålig fru. Jag spelar iphone-spel på soffan medan min man desperat letar efter ett litet föremål. Jag är för trött för att skämmas.

För tillfället är jag en dålig fru. Jag spelar iphone-spel på soffan medan min man desperat letar efter ett litet föremål. Jag är för trött för att skämmas.

Det kan mycket väl hända att det bästa man kan göra är att göra något för någon annan. Det kan hända att det största med mig är att jag kan bli mindre och någon annan större.

 

Det finns så mycket nöd, så många behov. Jag räcker till för så lite, men det är ingen ursäkt för att inte göra just det där lilla.

 

Ibland blir jag förundrad (på ett negativt sätt) av min egen tröghet. Däremellan skjuter jag skarpt och vet precis vad jag håller på med.

Det kan mycket väl hända att det bästa man kan göra är att göra något för någon annan. Det kan hända att det största med mig är att jag kan bli mindre och någon annan större.

 

Det finns så mycket nöd, så många behov. Jag räcker till för så lite, men det är ingen ursäkt för att inte göra just det där lilla.

 

Ibland blir jag förundrad (på ett negativt sätt) av min egen tröghet. Däremellan skjuter jag skarpt och vet precis vad jag håller på med.

Sällan har jag känt mig så entydigt lycklig efter vår gudstjänst som jag gjorde i kväll. Det var liksom bara bra. Så enkelt och avskalat och stort. Det händer mycket svårt i fleras liv, men vi håller ihop och förenas av något större.

Klockan är lite, men tröttheten stor.

Oftast känns det vettigt, det här vi håller på med. Men när man slängt i sig lunch, rusat iväg och transporterats hem inklämd i en fullpackad bil (Ingrids hjässa uppe i bild) undrar man nästan själv.

När man inte ens kommer hem för att stanna utan bara för att åka vidare får vanvettet ännu en tvist.

Det skulle ha suttit fint med de där timmarna, jo. Men som bekant får man inte allt alla dagar.

Disciplinära utmaningar väckte oss strax före fyra och höll oss vakna till strax efter sex. Ingrid förde ljud vid kvart före och kvart över sju och lite före åtta började dagen på allvar för vår del medan resten av lägerfolket fick sova till halv tio. Jag tror vi är piggast av alla. Taskig nattsömn knäcker jy inte oss så där redan första natten. (Märkte ni att jag i den meningen förmedlade att god nattsömn återigen finns på kartan?)

Det skulle ha suttit fint med de där timmarna, jo. Men som bekant får man inte allt alla dagar.

Disciplinära utmaningar väckte oss strax före fyra och höll oss vakna till strax efter sex. Ingrid förde ljud vid kvart före och kvart över sju och lite före åtta började dagen på allvar för vår del medan resten av lägerfolket fick sova till halv tio. Jag tror vi är piggast av alla. Taskig nattsömn knäcker jy inte oss så där redan första natten. (Märkte ni att jag i den meningen förmedlade att god nattsömn återigen finns på kartan?)

Det finns ingenting jag hellre gör just nu, ingenstans jag hellre är. Det finns ingen känsla som kan slå den. Det har jag vetat sedan jag kände den aktivt första gången på midsommardagen när jag var sjutton.

Men att få somna snart och dra flera timmar i sträck skulle sitta väldigt fint.