Med tanke på att jag tog mig an ett redan missfärgat hår och med tanke på att det skedde så spontant och med tanke på att det skedde så sent så är mitt hår och jag i förhållandevis odramatiskt skick i dag. Vid det här tillfället brukar jag desperat ringa runt till olika frisörsalonger alternativt försöka få tag på en ny hårfägrslåda i närbutiken som öppnar så pass tidigt att det hinner åtgärdas före jobbet. Det senare är alltid, alltid, alltid en dålig idè.

 

Jag röker inte. Jag dricker inte. Jag kör inte som en dåre. Jag sysslar inte med extremsporter. Inte ens ibland på en resa. Jag liftar inte. Jag raggar inte upp främmande män och tar dem hem. Det här är väl mitt sätt att leva on the edge.

Jag fick ha en kväll som blev precis, precis, precis vad jag behövde. ńven om konsekvenserna av dem kan vara dyra. Både vad gäller ekonomi och själsligt välbefinnande.

 

Det borde vara förbjudet att köpa hårfärg efter klockan halv nio på kvällen. Eller åtminstone efter klockan halv tio.

 

För en vecka sedan fick jag höra att mitt hår skiftar ganska ordentligt i grönt. I dag, klockan 21.35 kom jag på att jag ville åtgärda det. Och tänkte att det nog säkert är bra att lägga i lite rött som balanserar upp det.

 

Min kära vän var långt ifrån övertygad men hon hindrade mig inte tillräckligt aktivt. I stället ställde hon upp som fotograf och medlidare. Vi hade roligt. Jag fick skratta. Precis, precis, precis vad jag behövde.

 

Jag fick ha en kväll som blev precis, precis, precis vad jag behövde. ńven om konsekvenserna av dem kan vara dyra. Både vad gäller ekonomi och själsligt välbefinnande.

 

Det borde vara förbjudet att köpa hårfärg efter klockan halv nio på kvällen. Eller åtminstone efter klockan halv tio.

 

För en vecka sedan fick jag höra att mitt hår skiftar ganska ordentligt i grönt. I dag, klockan 21.35 kom jag på att jag ville åtgärda det. Och tänkte att det nog säkert är bra att lägga i lite rött som balanserar upp det.

 

Min kära vän var långt ifrån övertygad men hon hindrade mig inte tillräckligt aktivt. I stället ställde hon upp som fotograf och medlidare. Vi hade roligt. Jag fick skratta. Precis, precis, precis vad jag behövde.

 

För att fly från tankar och känslor gör jag en lista. Det är ytligt och enkelt och precis vad jag behöver just nu.

 

Du heter: Amanda Audas-Kass

Smeknamn: Dadda, Gummisen, Moster Maj. Inget av ovanstående har dock slagit igenom ordentligt. Inte heller Monday som jag själv lanserade någon gång i tonåren.

Låt som när du är ledsen sörjer till?

Sådant gör jag sällan, men I built this house upon this rock med Pete James har nog tröstat mig ett par gånger.

 

Beroende av:

Gud, gemenskap, glass och god litteratur. I ovannämnd ordning.

Vad tror folk om dig?

A. Att jag aldrig är arg.   B. Att jag lurar mig själv. C. Att jag är orimligt naiv.

 

Stämmer det?

A. Nej. B. Nej. C. Kanske, men jag förlorar mindre än jag vinner på det.

 

Vad får du oftast komplimanger för?

Min inställning, min uttrycksförmåga och min effektivitet.

 

Hur imponerar man på dig?

Man är generös, allmänbildad och beredd att utmana sin egen bekvämlighetszon för andra människors bästa.

 

Brukar du skratta för dig själv?

Ofta. Och så pratar jag för mig själv också. Och skrattar åt det.

 

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?:

Det senaste kan jag inte dela med mig av på grund av tystnadsplikt. Det nästsenaste för att det gör för ont. Det tredje senaste är långt men börjar så här: ”Hei, valitettavasti en puhu sujuvasti ruotsia, joten ruotsiksi en haastattelua pysty antamaan.”

 

Har du haft sex idag:

Nej.

 

Hur svarar du i mobilen:

Jag säger ”Hej” och använder den ringande personens namn. Jag använder överlag människors namn väldigt ofta när jag kommunicerar med dem.

 

Vem ringde du senast?

Min man.

 

Vad sa den du senast pratade med i telefonen:

Han frågade hur jag hade det. Han berättade att han och vår dotter hade det bra.

 

Antal timmar sömn inatt:

Ingen aning. Låg nog vaken en hel del. Men i liggande läge var jag nästan åtta timmar.

 

Sov du ensam:

Nej, jag tror på samsömn i äktenskap. Dessutom sov Ingrid hos oss i kanske tjugo minuter, men det tror jag egentligen inte alls på.

 

Brukar du komma i tid:

Nog till jobbet. Och oftast annars också, men det är helt och hållet tack vare Fredrik.

 

Hur känner du dig nu:

Arg. Besviken. Hjälplös.

 

Vanligaste färg på dina kläder:

Svart. Helt klart.

 

Vad tycker du om fötter:

Jag tycker att fötter är ganska ointressanta.

 

Vad saknar du:

Hemskt lite. Stabil nattsömn och distans till mitt hår.

 

Hade du en bra kväll igår:

Jo. Jag fick mysa med en vacker väninna. Sedan fick jag spontanbesök av en stilig herreman. Sedan kom min man hem och vi pratade och läste och hade det bra. Och sedan mitt i allt blev det jobbigt.

Favoritdryck på morgonen:

Vatten till vardags. Ska dock försöka börja leva morgonliv som ger tid för en kopp te.

 

När brukar du oftast gå och lägga dig:

Mellan elva och halv tolv.

 

ńr du blyg?:

Till en början i nya sammanhang och med nya människor. Speciellt om (det känns som om) alla andra känner varandra från tidigare.

 

Sysslar du med någon idrott:

Det kan jag verkligen inte påstå. Ytterst sporadiskt kan jag ha en motionsvecka eller två ibland, men tar sedan tacksamt emot en full kalender eller en lätt förkylning som hindrar mig från att fortsätta.

 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet:

Nej, absolut inte. Men jag tror absolut på förälskelse vid första ögonkastet.

 

Har du spytt offentligt:

Som gravid gjorde jag det ibland.

 

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag:

Inse att de flesta av de krav vi kvinnor lever med kommer från oss själva och varandra.

 

ńr du nöjd med ditt liv:

Mycket.

 

ńr du bortskämd:

Med kärlek, tro och goda vänner.

 

Vad gör du i morgon:

Jobbar. Förlorar två visdomständer. Möter min lillasyster på tågstationen.

 

Vad är det värsta du vet?:

När människor förnedrar andra människor i alla dess äckliga former.

 

Har du bra vänner och äkta vänskap?:

Jo, det är jag väldigt välsignad med.

 

Vad är det finaste du fått?:

Min Fredrik.

 

Du samlar på:

Ord och böcker.

 

Vem ringer du när du är arg/ledsen:

Fredrik, mamma och Rebecka.

 

När grät du senast:

I dag. Först på jobbet en stund. Sedan hemma på eftermiddagen en stund. Sedan hemma på kvällen en stund.

 

Vad skulle du göra om du vann en miljon:

Köpa huset med stort H och flytta in där med våra bästa vänner.

 

Vill du gifta dig:

Ogärna en gång till.

Vill du ha barn:

Har redan ett bra. Kommer säkert att vilja ha flera.

 

ńr du musikalisk?:

Inte lika musikalisk som jag själv tror.

 

Vad dricker du helst när du är törstig:

Vatten. Eller riktigt välkyld pepsi.

Bor dina föräldrar tillsammans:

På sätt och vis ja.

 

Har du någon gång gråtit dej till sömns:

Jodå.

 

Biter du på naglarna:

Tyvärr gör jag ofta det till sist. Också när jag är riktigt bra på gång med att spara långa, vackra, kvinnliga sådana.

För två år sedan var Ingrid på sitt första sommarläger i Pieksämäki. Hon var sex veckor ung och sötast i världen. En del människor tyckte kanske att det var våghalsigt att åka på läger med en så färsk varelse. Jag tyckte det var våghalsigt att stanna hemma hela veckan då hennes far slet för brödfödan på detta läger.

Till saken.

Första natten på detta läger blev hennes jobbigaste och värsta dittills i hennes liv. Hon vaknade hela TRE gånger och den ena gången var hon vaken i hela 45 MINUTER. Jag gick sönder. Ett människobarn i den aktningsvärda åldern av sex veckor ska väl inte sova så dåligt? Sådant gick kanske an när man räknade åldern i dagar, men vi hade ju kommit ifrån det.

På samma läger fanns en ettåring som en gång var vaken EN HEL TIMME mitt i natten. Jag var snabb till dom. Barnets föräldrar skulle ju kunna skaffa lite ryggrad och pondus och rutiner och folkvett.

Oj.

Det är bland annat det här som gör att föräldralivet är ödmjukande. Både för ett år sedan och för en vecka sedan skulle vi klassa dn lägernatt med tre korta uppvak som en god och glad natt. Trots den huvudlöst höga åldern av två år, en månad och tjugosju dagar.

Som sagt. Ödmjukande. För tro mig. Jag har ryggrad.

Begrip detta: trots att denna sommar slagit alla tiders värmerekord så har min lekamen inte iklätts bikini en enda gång. Det här beror på fyra saker.

1. Den baddräkt jag köpte i vintras fick betyget ‘för hemmabruk’ av min man.
2. Den bikini jag köpte i Sheffield i juni fick betyget ‘för hemmabruk’ av min man.
3. Den andra bikinin jag köpte i Sheffield i juni fick betyget ‘för hemmabruk’ av min man.
4. Alla övriga tre bikinin som finns i mitt klädskåp fick betyget ‘inte ens för hemmabruk’ av mig själv.

Att jag inte vistats i bikini är följdaktligen föga överraskande. Men för en vecka sedan blev jag ägare till två tudelade plagg som tål dagsljus och i dag skulle det ena få göra debut. Men precis då kom stormen och inte ens långärmat var frivilligt.

Den får göra debut hemma. Och jag får se om den duger för hemmabruk.

– Sabina fin flicka, sa Ingrid när vi utvärderade eftermiddagen.
– Jo, Sabina är fin, sa jag.
– Jo, HAN är fin, sa Ingrid.

Det är väl innehållet som räknas. Som vanligt. Vad är nu personliga pronomen?

Jag tycker ordet fin är passande för dagen. Fin Sabina. Fin Ingrid. Fin smultronplats. Fin bulle. Fin promenad. Fin toalett. Fin hemstad. Fin.

– Sabina fin flicka, sa Ingrid när vi utvärderade eftermiddagen.
– Jo, Sabina är fin, sa jag.
– Jo, HAN är fin, sa Ingrid.

Det är väl innehållet som räknas. Som vanligt. Vad är nu personliga pronomen?

Jag tycker ordet fin är passande för dagen. Fin Sabina. Fin Ingrid. Fin smultronplats. Fin bulle. Fin promenad. Fin toalett. Fin hemstad. Fin.

I natt sov jag sex och en halv timme i sträck. Det händer sällan. Jag vaknade av mig själv i morse typ tre minuter före klockan ringde och påminde mig om att dagen börjar och att dagen är vardag. Det händer också sällan. Jag vaknade och kände mig nästan pigg. Det händer mest sällan av allt.

På den punkten är jag inte bortskämd.

  

Men så mycket annat är så bra, så jag kan absolut kalla mig privilegierad (bra ord). Till och med bortskämd.

I natt sov jag sex och en halv timme i sträck. Det händer sällan. Jag vaknade av mig själv i morse typ tre minuter före klockan ringde och påminde mig om att dagen börjar och att dagen är vardag. Det händer också sällan. Jag vaknade och kände mig nästan pigg. Det händer mest sällan av allt.

På den punkten är jag inte bortskämd.

  

Men så mycket annat är så bra, så jag kan absolut kalla mig privilegierad (bra ord). Till och med bortskämd.