Jag förundras alltid när vi firar söndag en vanlig veckodag. Allt blir ju faktiskt stilla. Ofta känns brådskan och stressen och kampen som en så fundamental del av vår vardag att det är svårt att tro att vi själva hittat på det. Ändå lyder hela samhället när vi kommer överens om att vila. Inget av det där negativa finns ju i luften eller i husväggarna eller i gatorna. Allt det tror oss när vi säger att det är helg. Vi borde kanske oftare. Egentligen borde det vara rusningstrafik nu. Men inte. Vi glider ostörda fram. Förbi en minigolfbana som egentligen borde gapa tom.
Vila.

Kristi himmelfärd till ära fick jag ha sovmorgon. Ingrid hade svårt att acceptera det och bjöd mig inte på speciellt mycket eget utrymme.

Jag har skoskav av ballerinaskor. Jag har premiärlunchat på uteservering. Jag har ätit glass sittandes på en trappa utomhus lekandes att jag var tretton. Jag tror att sommaren är nära nu.

Jag har skoskav av ballerinaskor. Jag har premiärlunchat på uteservering. Jag har ätit glass sittandes på en trappa utomhus lekandes att jag var tretton. Jag tror att sommaren är nära nu.

Under de senaste dagarna har jag tänkt många tankar, fällt många tårar och bett många böner. Väldigt lite för min egen skull, väldigt mycket för en människa väldigt nära. Jag har inte varit nästan för lycklig. Om du undrar var jag har varit. Vad jag har varit. Det skulle vara trevligt om någon har undrat, och kanske till och med saknat. Men sådant får man väl inte säga högt.

 

Spridda iakttagelser från dagarna som gått:

 

1. Sedan vi flyttade till republikens huvudstad ser jag harar och ekorrar oftare än någonsin förr i mitt liv. Det hade jag aldrig trott eller förväntat mig eller hoppats på.

 

2. På morsdagsmorgon bakade jag örfilar från scratch. I kväll har jag bakat grahamsemlor. Också från scratch. Ja. Alla hanterar vi motgångar på vårt sätt.

 

3. Förra veckan började jag för andra gången läsa en bok som varit undergörande för några människor jag beundrar och respekterar. Och jag känner nästan ingenting. Jag vet inte om det beror på min enorma mognad eller min enorma brist på mognad.

 

4. Det känns som om det kommer ishockey-VM nästan hela tiden.

 

5. Min dotter pratar med sin träanka på hjul på ett alldeles speciellt sätt. Hon lägger huvudet på sned och säger att den är så gullig och söt och ska komma och byta blöja. Jag undrar om jag pratar så med henne och blir både rörd och rädd (det är tydligen möjligt).

Jag har en känsla av att jag är mig själv igen imorgon. Den här dagen har onekligen varit till hjälp. Vänner är nog bland det bästa jordelivet har att erbjuda.

Jag har en känsla av att jag är mig själv igen imorgon. Den här dagen har onekligen varit till hjälp. Vänner är nog bland det bästa jordelivet har att erbjuda.

Det har milt uttryckt förekommit gladare och lättare dagar än den här. Ganska många till och med. Bara under veckan som gick. Trots att den inte var någon höjdare.

Jag har fått mitt livs första självtillverkade morsdagspresenter. Jag är mest rörd av dotterns oändliga stolthet över sina verk.

Jag har just talat en timme med en god vän på telefon. En god vän som också är en syster. Jag känner mig lite lycklig över att hon finns i mitt liv. Lycklig är jag också över två bitar pannkaka i magen och mannen i mysbyxor på soffan. Och för stunden kanske allra mest över det faktum att helgen ser harmonisk ut. Och lite för att en människa i dag märkte DIREKT att jag hade färgat håret.