Påsklov i barndomshemmet är gott. Jag delar rum med min yngsta syster och hennes tandställning. Min dotter delar rum med sina kusiner. Vi njuter av barnen och vi njuter av deras sovtimmar. Vi blir bortskämda med mammas mat och årets bästa och vackraste vårdag. Jag saknar min allra, allra bästa vän och talar på telefon fleta gånger om dagen. Och skickar bilder. Och så minns jag vad vi minns på långfredagen.

Jag och min lilla I sitter i bil. Vi ska på påskresa. Jag tror att allt viktigt är med. Allt viktigt vi kunde ta med, alltså. Det – den – allra viktigaste kunde inte komma med. Saknaden lär bli stor.