Ibland längtar jag så innerligt efter dagar som den här. Nu har jag tröttnat på ensamheten, sysslolösheten och tystnaden. Så där är det alltid. Roligt några timmar, sedan finns bara längtan kvar.

I dag har jag ett enda måste på hela denna långa dag. Dessutom ett trevligt sådant. När, när, när har jag senast haft en dag som denna? Typ aldrig. Känns det som. Jag är hemma, har morgonrock på mg och överkonsumerar canal+ och TV3. Jag är inte ens sjuk. Mitt största dilemma för tillfället är om jag ska orka gå till närbutiken och köpa något gott tills jag ska se top model om tjugofyra minuter.

 

I dag skulle jag absolut inte byta med någon annan.

Mot bättre vetande offrade vi i går våra goda nätter för tuttlösheten. Jag ska försöka återge hur natt nummer ett förlöpte.

 

De två första timmarna efter läggdags vill jag varken tala om eller tänka på. Två tredjedelar av familjemedlemmarna grät sig fördärvade. Fredrik tillhör inte den andelen.

 

Sedan sov Ingrid gott i tre timmar. Sedan var hon vaken (på ett sätt som absolut inte kan beskrivas som gott) i en timme och fyrtiofem minuter. Sedan sov hon drygt fyra timmar till.

 

Jag klamrar mig fast vid att hon bara frågade efter tutu en enda gång under hela den här besvärliga natten. Det är ju ett gott tecken. Det enda goda.

 

Jag beundrar min man. Han är rationell och klok och inser att det inte lönar sig att ens fundera på om vi gjorde rätt.

– Nu är det gjort, säger han nyktert.

Jag är inte alls lika nykter. Jag tänker dåliga tankar som att jag ännu inte har träffat en konfirmand med napp. Och finner det som ett slags lösningsförslag.

I dag sa en kollega att jag såg nätt ut. Jag tror han syftade på min outfit och därför tänkte jag visa upp den.

Jag måste nog utöka mina kunskaper på outfitfotograferingsområdet.

Hur svårt kan det vara? Tja, ganska så.

I dag sa en kollega att jag såg nätt ut. Jag tror han syftade på min outfit och därför tänkte jag visa upp den.

Jag måste nog utöka mina kunskaper på outfitfotograferingsområdet.

Hur svårt kan det vara? Tja, ganska så.

Vi överväger att redan i natt utmana vår tillvaro genom att ta bort tutten ur vårt liv. Vi behöver hjälp och råd. Finns det någon där ute som gjorde samna sak när barnet var typ 1,5-2 år? Hur gjorde ni? Hur gick det?

Vi överväger att redan i natt utmana vår tillvaro genom att ta bort tutten ur vårt liv. Vi behöver hjälp och råd. Finns det någon där ute som gjorde samna sak när barnet var typ 1,5-2 år? Hur gjorde ni? Hur gick det?

I det som vi trodde var ett harmlöst påskpynt fanns några små godisägg. Ingrid vet vad godis är. Definitivt. Och hon tyckte om.

I dag är jag glad och tacksam över att det inte är jag som betalar ellos’ posträkningar. Jag får, helt utan överdrift, något därifrån minst en gång i veckan. Och då är jag en dålig kund.