Deltävling 1 i Melodifestivalen var så bra att jag nästan vill gråta. Och rätt låtar gick ju vidare. Även om flera andra också hade förtjänat en liknande behandling. Och trots högklassiga låtar var det ju inte ens det bästa med kvällen. Jag menar – i vårt västra grannland kan man göra show. Deras deltävling var ju många gånger festligare än vår final. Jag hoppas det säger mera om dem än om oss.

Jag är som bekant gift med världens bästa man. Han är ju så bra att jag ofta funderar på hur jag kan ha fått just honom. På grund av hans goda sidor har jag väldigt sällan anledning till att berätta om dåligheter han gjort, men i dag gör jag ett undantag. I dag hänger jag ut honom, och jag hoppas på stöd.

I dag när han, jag, min lilla syster och min lilla dotter handlade mat på en supermarket så har jag huvudansvaret för själva handlandet. Underförstått betyder det att han har huvudansvaret för dottern. Plötsligt märker jag att han bara försvunnit och att jag både ansvarar för dotter, mat och syster på besök i en stor, okänd stad där de flesta talar ett språk som hon inte riktigt behärskar.

Efter att allt handlande är avklarat går alla förutom den bortsprungne mannen till kassan för att betala och packa i tygkassar. Jag ringer honom för att han ska söka sig till utgången. Det pipar upptaget. Han märker troligtvis att jag ringt eftersom han småningom dyker upp och talar i telefon.

I bilen på väg hem anklagar jag honom för att alltid, alltid, alltid (fast jag vet att man inte ska använda orden alltid och aldrig i sådana här sammanhang) svarar i telefon. Varpå han bekänner att det var han som tog initiativ till samtalet, det var han som ringde upp.

Som sagt: nu hoppas jag på stöd. Snälla, systrar och bröder där ute, det är väl inte okej att plocka fram telefonen och ringa långa samtal när man handlar mat med en palt på 1,5 år som inte vill sitta i kundvagn och inte gå i den riktning som vårdnadshavarna hoppas på?

P.S Jag anklagar på inget sätt min svägerska för det inträffade. Hon (som tog emot samtalet) var bara en bricka i ett lömskt spel. D.S

P.P.S Jag är mycket medveten om lyxen i att få beklaga sig över dylika situationer. D.D.S

Bilden från den dag då Fredrik blev pappa. Den dagen ställde han upp som bara vad. Han är förlåten för det mesta ännu något år framåt i tiden tack vare hans uppställande just den dagen.

Jag är som bekant gift med världens bästa man. Han är ju så bra att jag ofta funderar på hur jag kan ha fått just honom. På grund av hans goda sidor har jag väldigt sällan anledning till att berätta om dåligheter han gjort, men i dag gör jag ett undantag. I dag hänger jag ut honom, och jag hoppas på stöd.

I dag när han, jag, min lilla syster och min lilla dotter handlade mat på en supermarket så har jag huvudansvaret för själva handlandet. Underförstått betyder det att han har huvudansvaret för dottern. Plötsligt märker jag att han bara försvunnit och att jag både ansvarar för dotter, mat och syster på besök i en stor, okänd stad där de flesta talar ett språk som hon inte riktigt behärskar.

Efter att allt handlande är avklarat går alla förutom den bortsprungne mannen till kassan för att betala och packa i tygkassar. Jag ringer honom för att han ska söka sig till utgången. Det pipar upptaget. Han märker troligtvis att jag ringt eftersom han småningom dyker upp och talar i telefon.

I bilen på väg hem anklagar jag honom för att alltid, alltid, alltid (fast jag vet att man inte ska använda orden alltid och aldrig i sådana här sammanhang) svarar i telefon. Varpå han bekänner att det var han som tog initiativ till samtalet, det var han som ringde upp.

Som sagt: nu hoppas jag på stöd. Snälla, systrar och bröder där ute, det är väl inte okej att plocka fram telefonen och ringa långa samtal när man handlar mat med en palt på 1,5 år som inte vill sitta i kundvagn och inte gå i den riktning som vårdnadshavarna hoppas på?

P.S Jag anklagar på inget sätt min svägerska för det inträffade. Hon (som tog emot samtalet) var bara en bricka i ett lömskt spel. D.S

P.P.S Jag är mycket medveten om lyxen i att få beklaga sig över dylika situationer. D.D.S

Bilden från den dag då Fredrik blev pappa. Den dagen ställde han upp som bara vad. Han är förlåten för det mesta ännu något år framåt i tiden tack vare hans uppställande just den dagen.

Jag har också fallit för det. Zumban. Men min första erfarenhet var allt annat än glamorös och högklassig och det kan bli ödesdigert och avgörande för träningsformens framtid i mitt liv. Jag och systern dansade vilt och energiskt i sovrummet till den ynkliga dvd som följde med introduktionsboken. Man måste helt klart skaffa det stora paketet med många skivor om det inte ska bli enformigt redan efter ett halvt träningspass. Efter fem minuter med bara marschgrejen och tre minuter med bara sambagrejen gav vi upp. Vi höll ut förvånansvärt länge.

Vi har gjort som man ska på lördagar och hängt i ett shoppingcenter på förmiddagen. När jag och lillasyster äntrade Gina Tricot visste jag att min shoppingstrejk var dödsdömd. Jag skulle ha kunnat handla vårfräscha ting för hundratals euro utan att ens plocka på mig plagg jag bara var svalt intresserad av. Men ibland har jag ryggrad som en fura. Jag seglade genom butik efter butik utan att svika det löfte jag gav åt mig själv för några veckor sedan. Tur det. När vi kom hem såg vi En shopaholics bekännelser och det kan hända att det skulle ha bränt i skinnet om jag haft plastpåsar i tamburen då.

Att få fredagsmysa med en syster är nästan magiskt. Även om hon somnar framför teven onödigt tidigt. Å andra sidan är ju Let’s dance inte speciellt bra. Jag vet inte varför jag tittar.

I kväll har jag gett min värdefulla tid åt något helt otroligt bra och uppbyggligt och på alla sätt konstruktivt. Vilket toppennapp.

Sömn och brist på sådan har varit något av ett nationaltema på min blogg. För att hålla liv i det (och för att det är fantastiskt) kan jag meddela att Inkku sovit felfritt tre hela nätter. Att vakna och nästan stå ut med tanken på att stiga upp är förunderligt men på alla vis förträffligt.

Sömn och brist på sådan har varit något av ett nationaltema på min blogg. För att hålla liv i det (och för att det är fantastiskt) kan jag meddela att Inkku sovit felfritt tre hela nätter. Att vakna och nästan stå ut med tanken på att stiga upp är förunderligt men på alla vis förträffligt.

I kväll har jag gett min värdefulla tid åt en riktigt dålig film. Vilket rejält bottennapp.