Jag ägnar dagens enda vilsamma minuter (de fyrtiofem som börjar nu) åt lite litterärt förkovrande. Jag är inte frisk. Men idag är jag för viktig för att ägna sjukdom en tanke.

Eftersom det i dag händer åtminstone tre spännande saker har jag inte lyckats sova speciellt många timmar i natt. Sådan är jag. Så barnsligt förväntansfull att jag inte får min livsnödvändiga sömn om det finns roliga saker på agendan dagen därpå. Jag måste sluta med det men jag vet inte hur. Att den här natten råkade sammanfalla med Ingrids första drägliga natt på flera dagar är bara tråkigt. Jag sitter som bäst och funderar på hur länge jag kunde lyckas sova på lunchen. Svaret är: inte så speciellt länge om jag mot förmodan skulle kunna somna.

Eftersom det i dag händer åtminstone tre spännande saker har jag inte lyckats sova speciellt många timmar i natt. Sådan är jag. Så barnsligt förväntansfull att jag inte får min livsnödvändiga sömn om det finns roliga saker på agendan dagen därpå. Jag måste sluta med det men jag vet inte hur. Att den här natten råkade sammanfalla med Ingrids första drägliga natt på flera dagar är bara tråkigt. Jag sitter som bäst och funderar på hur länge jag kunde lyckas sova på lunchen. Svaret är: inte så speciellt länge om jag mot förmodan skulle kunna somna.

Alla som tror att präster bara jobbar på söndagar borde komma tills oss på prao den här veckan. Det börjar vara på den nivån att jag är glad om jag minns hur Fredrik ser ut när helgen är över.

Det är faktiskt ingen dum idé, att ta en praoelev hem till oss den här veckan. Eftersom jag för stunden har högre stegring än dottern kunde jag behöva hjälp med några uppgifter.

1. Du kunde läsa högt för dottern. Innan hon går till bädds i dag uppskattar jag att hon önskar höra ungefär femton böcker. Eller trettio. Lite beroende på hur bra läsare du är. Själv är jag lite för bra för mitt eget bästa.

2. Du kunde befria dottern från teven. Eftersom jag inte ens orkar stå (sitta går med rejält och bekvämt ryggstöd typ soffa) har jag gett efter för frestelsen att låta teven underhålla oss hela kvällen. Och alla vet ju att det är bra för ettåringar.

3. Du kunde hålla upp mitt huvud. Det övergår min förmåga.

4. Du kunde fixa middag åt Inksie. Hon påminde mig just om att hennes mattid är i högsta grad aktuell. Jag ligger efter i tidsanvändningen.

5. Du kunde övernatta i Ingrids sovrum och sitta bredvid hennes sängkant när hon vaknar (uppskattningsvis vid 23.30) och sedan håller låda ett par timmar i min nattsömns prime-time.

6. Du kunde inte få lön. Men mat. Om du går med på att äta det som redan finns i vårt kök (där man tyvärr märker att vi inte varit närvarande många timmar under den här veckan).

Eller så kunde du hämta min mamma. Det skulle kanske vara det allra bästa.

Jag säger bara en sak till; det borde vara absolut förbjudet att bli sjuk när man är småbarnsförälder. Det kan omöjligt vara tänkt att det ska vara så.

Jag har anlänt till jobbet för tredje gången i dag. Lyssna på det: tredje gången. I dag. Eftersom dottern fortfarande bär på åkommor turas jag och maken om att jobba. Tur att våra jobb finns nära vår residens. Det kändes lite löjligt när jag för tredje gången samma dag hälsade glatt på mina kolleger. Men det fanns flera olika sorters godsaker på bordet och det vann lätt över löjligheten.

 

Jag kände mig lite sorgsen till mods när jag igen stegade mot jobbet. Men sorgen försvann när det utanför mitt jobb stod ett flickebarn i tioårsåldern och sjöng ”We wish you a merry christmas” med inlevelse och operaröst. Det kändes prestigelöst på ett bra sätt. Minns ni den tiden? När man kunde engelska och verkligen ville visa det.

Jag har anlänt till jobbet för tredje gången i dag. Lyssna på det: tredje gången. I dag. Eftersom dottern fortfarande bär på åkommor turas jag och maken om att jobba. Tur att våra jobb finns nära vår residens. Det kändes lite löjligt när jag för tredje gången samma dag hälsade glatt på mina kolleger. Men det fanns flera olika sorters godsaker på bordet och det vann lätt över löjligheten.

 

Jag kände mig lite sorgsen till mods när jag igen stegade mot jobbet. Men sorgen försvann när det utanför mitt jobb stod ett flickebarn i tioårsåldern och sjöng ”We wish you a merry christmas” med inlevelse och operaröst. Det kändes prestigelöst på ett bra sätt. Minns ni den tiden? När man kunde engelska och verkligen ville visa det.

Det finns bra och dåliga saker med varje utvecklingsskede i en ung människas liv. Så också i denna tid när Ingrid nått den aktningsvärda åldern av ett år och åtta månader.

Dålig sak: hon tycker om upprepning. Hon ber mig göra något och förstör sedan mitt verk. Därefter har hon mage att be mig göra om det. Häromdagen la jag på ett plåster på ett sår över tio gånger på mindre än två och en halv minut. Mitt tålamod var prövat. I dag under frukosten i köket la jag upp hennes hår i en trevlig hästsvans kanske fem gånger på en lika kort stund. Att det inte blev fler gånger var för att jag oftast vägrade när hon bad mig återupprepa frisyrmakeriet.

Bra sak: hon är väldigt artig.
– Ingrid, nu ska vi byta blöja, säger jag hurtigt.
– Nej tack, säger hon.
– Ingrid, ska mamma snyta näsan?
– Nej tack.
– Visst är pappa mysig?
– Nej tack.
– Vi tar pulkan i dag.
– Nej tack. Bangen (=vagnen).

Hon kunde lura mig, faktiskt. Om hon inte skulle vara lite för varm skulle jag tro att hon var en övermysig partypingla i aprikosfärgat pärlhalsband och inte alls någon sjukling.

Hennes goda humör mitt i misären värmer mitt modershjärta. Jag tänker att hon nog får styrka och glädje av att få umgås med mig och bara mig hela kvällen. Och jag känner mig lite viktig, så där som man gör ibland när man är viktigast i världen för någon.

Eftersom Ingrid är lite varmare än vanligt fick jag vara hemma i kväll. Egentligen satt det ganska bra mitt i denna stressiga vecka, även om jag sörjer de människomöten som uteblev.

En god sak är att jag därför hinner göra saker som länge bara blivit ogjorda. Som att publicera foton från fordon tid. Här kommer några bilder från Ingrids dop.

När Ingrid var två veckor och sex dagar blev hon medlem i Guds familj. Vi hade dopet i mitt dåvarande barndomshem.

Redan då hade min vackra dotter en intensiv blick. Och redan då älskade jag henne så innerligt mycket.

Vi firade dop med godis, mammas bullar och alla möjliga andra läckerheter.

Ingrid firade dop med att spy över hela sin mamma. Fadder Daniel bistod med trasa eftersom vi var mitt i ceremonin.

Min syster Emma läste med sin ljuva stämma. Snygg är hon också.

I perioder fick Ingrid ha en lugnande napp. Det var lugnast så för alla.

Ingrid med sina gudföräldrar, våra bästa vänner Rebecka och Daniel. Fint det där med hur dopbarn sover genom sin fest.

Foto: Min moster Brita Audas

Jag är hemma med sjukt barn. Sjuklingen på bilden kunde lätt lura i mig att hon är allfeles frisk.

Location:Eliel Saarinens väg,Helsingfors,Finland