Att tala om väder är inte rumsrent om man är under sextio, men hörni, nog har vi mycket snö! Jag upplever att snön har trängt undan oss människor i periferin. I dag rymdes jag knappt på trottoaren med pulka och barn. Och under den timme jag tillbringade i matbutiken med stort P blev världen ännu vitare och gatorna ännu trängre. Jag rymdes knappt på vägen med bil. Det finns inte en tvåfilig väg mera i hela vår förort.

Jag undrar om det här är naturens sätt att hämnas på att vi under lång tid har trängt undan den. I så fall vill jag aldrig mera ha något otalt med naturen. I alla fall inte personligen.

Att jobba hemifrån har sina sidor. Jag har gjort det under de senaste tre timmarna och kan dela ut både plus och minus för aktiviteten.

Plus
– jag får sitta i soffa eller på säng eller var som helst
– jag får ha på mig precis vad som helst
– jag får ta konstruktiva pauser under vilka jag kan göra nästan vad som helst

Minus
– jag får sitta i soffa eller på säng vilket ibland är så passiverande att man bara vill sova
– jag får ha på mig precis vad som helst vilket ofta är ett hån mot allt vad estetik heter
– jag får ta konstruktiva pauser som inte alls nödvändigtvis är konstruktiva och som i värsta fall kan resultera i destruktiva handlingar såsom att jag i dag har ätit två luncher varav ingen var något att hänga i hälsogranen

Efter moget övervägande och kalkylerande anser jag att plussidan vinner med hästlängder.

En av mina allra bästa vänner gjorde sin Min morgon-debut i morse. Jag var stolt som en tupp. Eller som hans mormor.

Morgonens avsnitt finns tillgängligt för alla inom landets gränser.