– Ingrid själv.
Så låter det lite för ofta hemma hos oss. Jag fattar noll. Jag trodde att sådant beteende hörde till 5-årsåldern. Tidigast trotsåldern. Jag var inte beredd och har efter frenetiskt googlande fått ett nytt favoritord: förtrots.
Jag tror jag skyller nattbeteendet på samma fenomen.

– Ingrid själv.
Så låter det lite för ofta hemma hos oss. Jag fattar noll. Jag trodde att sådant beteende hörde till 5-årsåldern. Tidigast trotsåldern. Jag var inte beredd och har efter frenetiskt googlande fått ett nytt favoritord: förtrots.
Jag tror jag skyller nattbeteendet på samma fenomen.

Egentligen har jag absolut ingenting att blogga om just nu, men jag försöker hålla mig sysselsatt för att inte behöva gå helt in i extreme makeover home edition. Det är ett program som spränger mina gränser.

Egentligen har jag absolut ingenting att blogga om just nu, men jag försöker hålla mig sysselsatt för att inte behöva gå helt in i extreme makeover home edition. Det är ett program som spränger mina gränser.

Och plötsligt så där bara mår vi alla egentligen ganska bra. Vi har vädrat i vår lägenhet. Vi har ätit. Nu ska vi snart gå ut. Världen står lite stilla när familjefolk är i oskick, men nu snurrar den igen. Vilken mirakulös helomvändning på hälsofronten. Och vilken lycka att det är så.

Och plötsligt så där bara mår vi alla egentligen ganska bra. Vi har vädrat i vår lägenhet. Vi har ätit. Nu ska vi snart gå ut. Världen står lite stilla när familjefolk är i oskick, men nu snurrar den igen. Vilken mirakulös helomvändning på hälsofronten. Och vilken lycka att det är så.

Min nya kärlek är en man som heter Jim. Har aldrig träffat honom i verkligheten, men vi har umgåtts på nätet. Jag och min älskling satt i telefonkö till ett flygbolag utomlands länge (så länge att jag inte får ange någon exakt tid) och till slut bara smällde vi på luren efter att ha genomgått alla negativa känslor som finns: frustration, irritation, vrede, sorg, äckel, obehag… I stället försökte vi med bolagets chat-tjänst och fick ganska snabbt tag på Jim. Han svarade på alla våra frågor på bara några minuter. Min nya kärlek är alltså en man som heter Jim.

Jag sportar med att hitta usb-minnen med okänt innehåll. I dag har jag hittat Ingrids första levnadsår i bild och bjuder här på en kavalkad av dotter och mor-porträtt.

Ingrid en dag. Jag flera dagar.

Ingrid med hormonnippor. Jag med betäöögona.

Ingrid är trött. Jag är nästan lite för pigg.

Ingrid i supersöt stickad tröja. Jag i supersunkig huppari.

Ingrid i blå klänning. Jag i blå klänning.

Också här är vi samstämmiga så det förslår.

Ingrid är pigg. Jag är trött.

Ingrid ler äkta. Jag ler falskt.

Ingrid i chock. Jag i chock.
Ingrid lyckligt ovetande. Jag lyckligt vetande.
Ingrid så självklar. Jag så tacksam att jag inte vet vart jag ska titta.

Jag har många goda egenskaper. Duktig är inte en av dem. Jag har nog egentligen nästan aldrig kallat mig duktig.

Tills i dag.

I dag har jag varit duktig. Med en sjuk man (inte krasslig – sjuk) har jag skött allt. Jag har arbetat för brödfödan, jag har tagit hand om barn, matat barn, plockat och fejat och fixat, läst med barn, sjungit med barn, klätt barn, bytt böljor på barn, diskat, pusslat med barn och tittat på Molly Mus med barn.

Jag har varit duktig.

Egentligen har jag bara prövat på en dag som ensamstående förälder. De har min största respekt. De och människor vars medförälder ofta är borta långa perioder.

Och egentligen har jag ju inte ens på riktigt prövat på en dag som ensamstående förälder. För min duktighet får bytas ut mot lathet och vila igen om någon ynka dag. Och mellan varven har Fredrik stigit upp någon minut och sagt att Ingrid är det finaste, sötaste och underbaraste när hon gjort något magiskt.

Det är ju det också, som man missar som ensamstående förälder. Det där att någon annan förstår att det där egna barnet är det absolut bästa.

Nattens saldo:

Antal sovtimmar: max 3,5 uppdelade på tre olika sovpass
Antal trasiga spjälsängar: en
Antal friska barn: ett (hurra!)
Antal sjuka livskamrater: en
Antal märkliga mardrömmar: typ åtta

Att jag känner mig som en människa i dag är nåd. Bara nåd.

Att jag skriver om det är också nåd. Bara nåd.

eftersom jag skriver om sådant jag kan hantera