Jag och Inksie kom just hem från ett åttaårskalas. Det var roligt på alla sätt och vis. Jag hade tänkt bjuda på ett bildcollage. Men när jag skulle knäppa bilder för det collaget orkade kameran med en enda. Sedan tog batteriet slut. Så – här kommer ett flashigt bildcollage från kalaset. Flickan på bilden, som ju måste vara det skarpaste bildhistorian beskådat, är inte ens kalasbarnet.

Jag överlevde, mot många odds (inte alla – men många), dagen i min besvärliga outfit. Jag har dragit ner topp fler gånger i dag än under hela år 2009 hittills. Usch. Jag har lärt mig av detta misstag. Kom just hem till en krasslig man och fick ändra alla planer för kvällen. Det som skulle bli en mysig tjejkväll med film och godis och pop corn blir nu… något helt annat. Säkert också det mysigt. Men något helt annat.

Dagens i-landsproblem: mina nya leggnings är hala. Så hala att den topp som redan från början var på gränsen vad längd beträffar åker upp hela tiden. Att ens försöka bli tagen på allvar sådana här dagar är en prövning. Jag tycker i-landsproblem egentligen är fel ord. Här talar vi nog om allvarligare dilemman än så.

I kväll har vi startat skriftskola. Två präster, två prästfruar, tre ungdomsledare, två hjälpledare och 25 konfirmander. Och ett prästbarn. Jag skulle gissa, helt så där objektivt, att det måste vara stiftets sötaste prästbarn.

Ingrid vet vad ordet konfirmand betyder. När man frågar henne var konfirmanderna är så kan hon svara. Det säger något om hennes livsvillkor och familjebakgrund.

Ingrid och fina ungdomsledar-Lottah kommer bra överens.

Ingrid hänger med sin gudmor. Becka är ett av hennes favoritord just nu. När det ringer på dörren hemma och man frågar vem det är säger hon hoppfullt: Becka!

Vänner på soffan. Knäckebröd på soffbordet. Ljus på hyllan. Frid i själen. Skrattigt prat i barnkammaren. Jag har det inte dåligt.

Vänner på soffan. Knäckebröd på soffbordet. Ljus på hyllan. Frid i själen. Skrattigt prat i barnkammaren. Jag har det inte dåligt.

Också i dag släpas wc-borsten omkring som en slags snuttefilt. Vad är det egentligen för fel på snuttefiltar? Eller nallar eller gosedjur? Varför duger de inte? Varför fyller de inte sin funktion?

Man kan ju också fråga sig varför jag fotograferar eländet i stället för att ta itu med det. Kanske jag på någon nivå ändå tycker att problemet är ganska litet. Att det är lite skönt så länge livet är så ljust och glatt och hanterbart att wc-borstar på fel ställe kan anses vara ett problem.

Jag kan också understryka, för känsliga läsare, att vi har löst wc-borstproblemet på ett sätt i vår familj som gör att läget inte är lika ofräscht som man kunde tro vid första anblick.

Och så snabbt livet kan göra en helomvändning. Så snabbt allt kan bli så annorlunda. Den ovanligt bra tisdagen fick en spark i skrevet när Ingrid för en stund sedan hade tre raseriutrott på under tio minuter. Problemen var oändliga. Vi hade lämnat knäckebröd på soffbordet efter gårdagens festligheter som hon naturligtvis inte kan äta. Katastrof ett. Hon drabbades av någon aggressiv, plötslig hunger. Katastrof två. Hon fick syn på en burk vitaminer och trodde att det var hennes hett önskade fluortabeltter. Katastrof tre.

Aaaahhh!

Men lika snabbt gör livet en helomvändning till och plötsligt är den ovanligt goda tisdagen tillbaka. Man känner sig lycklig igen och inbillar sig för en stund att man till och med är lite fräsch och ganska pigg.

Och medan alla andra har en helt vanlig tisdag har jag en ovanligt bra sådan. Jag har jobbat under harmoniska omständigheter på förmiddagen. Jag har hängt på min älskades arbetsplats en stund mitt på dagen. Där fick jag krama fina människor och äta lunch. Mikroizzan för 1,60 var godare än den hade behövt vara, men så är jag ju int kräsen när det kommer till ätbara ting. Nu är jag tillbaka på min egen arbetsplats och sitter vid min nästan egna dator vid mitt nästan egna bord och tycker att livet är ganska så härligt.

När jag avslutat dagens arbetsdag måste jag blåsa ut 12 levande stearinljus. Åh, dessa ljuva höstkvällar. Vår livskvalitet ökade avsevärt när vi inhandlade våra ljusrelaterade ting i lördags. Nu är mörker lika med mys och ljus. Det finns ju inget sorgligt med det.