Det blev en förmiddag med barnvänligt julfönster, smarrig lunch och lyxshopping. Min vän njuter av att få service av människor i vita rockar på varuhus och av att köpa fem bitar choklad för 3 euro och 40 cent. Jag står bredvid och småler och tycker att hon är helt fantastisk. I min värld ber man inte om hjälp om man redan har hittat det man ska ha. I hennes värld ber man om hjälp lite av principskäl. Man kan inte annat än tycka om.

Nu känner jag att alla andra är mycket mera intresserade av skidåkning än jag är. Jag känner att jag med gott samvete kan ta en sväng i bloggvärlden utan att någon kommer att sakna mig.

Det blev en förmiddag med barnvänligt julfönster, smarrig lunch och lyxshopping. Min vän njuter av att få service av människor i vita rockar på varuhus och av att köpa fem bitar choklad för 3 euro och 40 cent. Jag står bredvid och småler och tycker att hon är helt fantastisk. I min värld ber man inte om hjälp om man redan har hittat det man ska ha. I hennes värld ber man om hjälp lite av principskäl. Man kan inte annat än tycka om.

Nu känner jag att alla andra är mycket mera intresserade av skidåkning än jag är. Jag känner att jag med gott samvete kan ta en sväng i bloggvärlden utan att någon kommer att sakna mig.

Att ett par dagar få bo som i ett kollektiv gör gott på många plan. Ingrid drog nytta av det redan vid frukostbordet då Emmi läste favoriten Ingrid vill bada. Jag drog också nytta. Att leva med människor som gör frukost bestående av bland annat jordgubbar är härligt. Mina egna knäckebrödsskivor, som brukar kännas så rika och meningsfulla, känns plötsligt nästan torftiga och torra.

Den uppmärksamma noterar det fantastiskt vilda morgonhåret.

För tillfället tycker jag att ett barn är det mest perfekta tänkbara just nu. Men i går på kvällen, när Ingrid och hennes vän härjade vilt i vår säng så som man bara kan när det är övernattningsfest, hann jag tänka att två barn också skulle sitta ganska fint.

 

Jag tror jag är kär i idol-Tove. Ja, det var bara det. Och förstås det att jag gråter om hon eller Erik åker ut i kväll. På ett förnuftsmässigt plan kan jag hylla musikaliteten, suveräniteten och talangen hos Mariette och Calle. Men jag kan inte älska dem på samma sätt som jag älskar de unga två.

Jag tror jag är kär i idol-Tove. Ja, det var bara det. Och förstås det att jag gråter om hon eller Erik åker ut i kväll. På ett förnuftsmässigt plan kan jag hylla musikaliteten, suveräniteten och talangen hos Mariette och Calle. Men jag kan inte älska dem på samma sätt som jag älskar de unga två.

Titta vad jag hittade i dag när jag julstädade. Otroligt. Fantastiskt. Något krockskadade och allt annat än välmående – men nu är de här igen! Hurra!

Emmi och Anders hoppade på tåget efter lunch och landade här hos oss lagom till middagen. Det är vi glada för! Med sig har de sin charmiga dotter, vår underbara guddotter. Nu tassar våra blonda tomtenissor omkring i sina luvor. Det lyser elljusstakar i fönstren. Det regnar utanför och är varmt nog för shorts. Men julen känns närmare än någonsin tidigare i år.

Och just precis NU välkomnar jag julen. Julmusik på. Städning. Sedan pynt. Och långväga småjulsgäster. Ah!

Som halvsunkig småbarnsmamma och prästfru, närmare trettio än tjugo, tar jag mig friheten att bli lite lycklig då det visslas efter mig på hemvägen från jobbet. Så det så.