Senast jag fick besök av Jehovas vittnen svarade jag att mamma och pappa inte var hemma. Just fick jag besök igen. För första gången på närmare tio än fem år. När jag öppnade dörren hade jag ett snuvigt barn på armen och att skylla på frånvarande morföräldrar kändes inte okej. Så jag sa som det var. Att jag är kristen och tror på Gud. Och att de ska ha en god fortsättning på dagen. De tyckte det var bra att jag trodde på Gud. Det tycker jag också, sa jag då. Sedan gick de vidare.