Vi har goda, goda vänner som saknar oss och som vi saknar. Som vi inte har haft kvalitetstid med sedan någon gång före julen. Som bor mindre än en kilometer från oss. Så dumt. Så fel. Jag vet inte vad vi har hållit på med sedan julen, men nu just verkar våra liv ta för mycket av vår tid.

Den här kvällen blev helt annorlunda än jag hade trott när jag på väg hem från jobbet vid halv sex-tiden köpte vispgrädde med planer på att laga pannkaka. Det blev drygt fem tuffa timmar tillsammans med människor jag tycker enormt mycket om (inte dem jag har hemma, de fick klara sig utan mig). Det är svårt ibland. Också om och när man tycker enormt mycket om.

Min yngsta syster har österbottniskt sportlov vecka 9 och hon förgyller vårt hem med sin närvaro några dagar. Ingrid dyrkar henne. Också jag är imponerad.

– Det är ju sådan där färg så att det går lätt att få det blont igen, sa en person när hon såg min nya hårfärg. Det går liksom inte att tolka på så många olika sätt.