Dagens springbild. Jag såg fräsch och snygg ut i spegeln och har ingen aning om varför kameran inte gjorde mig rättvisa.

”Hela tiden vet jag att jag lever på ett lån, i en framgångssaga utan verklighetsanknytning och utan några samband med de normer jag egentligen har.” ur Jenny Berggrens bok.

Spännande känsla. Min egen saga känns stundvis för bra för att vara sann men anknytningen till både verklighet och egentliga normer är sagolikt stor.

För snart fem timmar sedan hade jag dejt med en av mina bästisar i den stad som jag syftade på när jag sa ‘stan’ när jag var tonåring. Vi shoppade lite och lunchade mycket och hade det gott.

Sedan hon lämnade mig har jag strosat omkring och tänkt. Jag har tänkt på hur det är att igen en gång gå på de här gatorna, välja bland de här lunchställena, se de här ansiktena. Jag har känt och tänkt.

En gång trodde jag ju att jag hade kommit till nejden för att alltid stanna.

Den här julen har Fredrik överträffat sin tomtiga egenskap genom att inte få exakta tips och hålla sig till dem utan att istället tänka ut och hitta på själv. Dessutom gjorde han det bra! På bilden ovan finns en av de lyckade överraskningarna. Jag återkommer med mitt utlåtande.

Själv körde jag på ett säkert kort och köpte min älskade en iPad. Han blev också överraskad.

Den här julen har Fredrik överträffat sin tomtiga egenskap genom att inte få exakta tips och hålla sig till dem utan att istället tänka ut och hitta på själv. Dessutom gjorde han det bra! På bilden ovan finns en av de lyckade överraskningarna. Jag återkommer med mitt utlåtande.

Själv körde jag på ett säkert kort och köpte min älskade en iPad. Han blev också överraskad.

Så här röd och nöjd var jag efter att ha sprungit ikväll. Nytt rekord börjar äntligen vara vardagsmat.

Här har min rödhet lugnat sig lite. När jag vuxit lite mera i självdistans ska jag ta bild direkt jag kommer innanför dörren.

Men minen på bilden kräver också att man inte håller sig själv alltför nära.

Så här röd och nöjd var jag efter att ha sprungit ikväll. Nytt rekord börjar äntligen vara vardagsmat.

Här har min rödhet lugnat sig lite. När jag vuxit lite mera i självdistans ska jag ta bild direkt jag kommer innanför dörren.

Men minen på bilden kräver också att man inte håller sig själv alltför nära.

Jag älskar min familj. Som om nu det var något nytt. Jag jular med dem om ni undrar varför jag ger så lite nytt här.

Jag har kanske tusen tragikomiska anekdoter som jag kunde bjuda på om jag ville hänga ut enskilda familjemedlemmar. Men det vill jag inte. Men jag kan försiktigt avslöja att en kissat ner sig i tidernas nästsämsta läge och att en annan kastat upp och halkat i resultatet.

Jag älskar min familj

Jag älskar min familj. Som om nu det var något nytt. Jag jular med dem om ni undrar varför jag ger så lite nytt här.

Jag har kanske tusen tragikomiska anekdoter som jag kunde bjuda på om jag ville hänga ut enskilda familjemedlemmar. Men det vill jag inte. Men jag kan försiktigt avslöja att en kissat ner sig i tidernas nästsämsta läge och att en annan kastat upp och halkat i resultatet.

Jag älskar min familj

När till och med yngsta systern bloggar aktivare än jag är det illa.