Ibland tror jag att något av det bästa med vårt liv är att Ingrid oftast kommer till dagis först klockan tio. Den harmoni som kommer av att man inte måste stressa och skynda och brådska på morgonen är definitivt värd sitt pris.
Månad: november 2010
Människofruktan
I dag har jag skrynklat ihop min stolthet, tuggat på den och sedan svalt ner den. Att ha en engagerad bästis som är totalt befriad från människofruktan har sina sidor och gör tillvaron lite mera spännande.
Människofruktan
I dag har jag skrynklat ihop min stolthet, tuggat på den och sedan svalt ner den. Att ha en engagerad bästis som är totalt befriad från människofruktan har sina sidor och gör tillvaron lite mera spännande.
Hitta barnet
Könsorgan
Könsorgan
Slutet
För tillfället är Fredrik den enda stabila medborgaren i vårt hem. Både jag och Inksie försvagas av förkylning medan han står rakryggad.
Ingrid hostar alldeles vilt. Utmaningen för dagen är att få i henne medicin. Jag försökte kalla det godismedicin (vilket fungerade utmärkt vid senaste pencilinkur), men utan framgång. Jag smugglade ner det i en mugg mjölk och kände mig rävlistig. Hon smakade lite lite och sa att hon inte vill ha.
– Varför inte? frågade jag frustrerat.
– För det är medicin där, svarade Ingrid.
Hon genomskådar saker. Det här kan vara slutet på en era.
Dagen i klockslag
9.00-13.00 Möte med Puls-teamet i församlingen
12.45-16.00 Mitt riktiga jobb
15.30-18.30 Umgänge med Ingrids dagisbästis och hans mor och bror hemma hos oss
18.00-20.30 Film och mys med fina tonårstjejer hemma hos oss
Och under dagens lopp har mild förkylning blivit grov. I nuläget kan jag inte för mitt liv komma ihåg hur det känns att orka göra saker. Att jag någonsin varit fysiskt aktiv övergår mitt förstånd.
Outfit nr 9
Outfit 8

Jag levererar igen. Röd mössa från Polarn&Pyret, svart läderjacka, svart tunika, ljusblå jeansleggings med roliga lappar på knäna, ljusgula converse. Och ännu en roskis. Jag hoppas innerligt att det är en annan roskis än förra veckans.
Så här såg jag ut när jag just kom hem igen efter en tretton timmars dag. Jobb, jobbmöte och sedan återträff med några av konfirmanderna från 2009.
Roligt men uttröttande med intensiva dagar. När jag kände tårar bränna för att jag fick parkera en bit bort vid hemkomsten insåg jag att jag nog är ganska trött.


