Ödmjukande dag

I dag besökte vi en gammal bekant som vi inte alls har saknat. Besöket blev dyrt och flaskorna många. Liksom frågetecknen. Hur hur hur får man medicin i tvååringar på ett smärtfritt sätt?

I dag har jag också gjort en tabbe. En sådan som inte skulle plåga mig ens lite om jag hade tjugo års erfarenhet och självförtroende. Men nu är det bara ett år. Jag bjuder på det. Blir så illa tvungen.

I dag har jag också i ett varmt sms kallat en främmande människa för ‘älskade syster’ och fick svar på klingande korrekt svenska.

Ack. Denna dag har varit ödmjukande. Sådana dagar mår man ju bra av, även om det sällan känns så.

Råd

Jag har väldigt få föräldraråd att komma med. Men här är ett som jag verkligen menar.

Lär ditt barn sova ordentligt på nätterna före hon eller han börjar hoppa ur sängen.

I min ryggrad

Vissa saker sitter i en människas ryggrad. Följande saker sitter i min:

1. Att man inte får släcka törst med mjölk
2. Att man inte får överdosera med salt

Jag har vanhelgat min ryggrad. I går drack jag två glas iskall mjölk när jag var törstig. Det var SÅ gott och SÅ förbjudet.

Just åt jag en stor kristall havssalt. Bara så där. SÅ gott och SÅ förbjudet.

Visionen

På jullovet fick jag en vision när jag och min syster tog våra döttrar till lekparken i närheten av vårt föräldrahem. Det var minus flera tiotals grader och ändå fick jag en vision för sommaren 2010.

 

Jag och min syster skulle spendera lata sommardagar i ovannämnda lekpark tillsammans med ovannämnda döttrar. Vi skulle ha flätat hår och sommarbruna kinder och barnen skulle ha blommiga sommarklänningar och solblekta kalufser. I en estetiskt tilltalande korg skulle vi ha hemlagad saft (jag har en syster som kan sådant) och skönlitteratur med oss.

 

Jag och min syster skulle ligga i gräset och läsa Jansson, Oates och Tikkanen eller lyrik medan barnen skulle leka självständigt och frimodigt utan att ens närma sig våghalsighet eller dumdristighet. Ibland skulle barnen komma springande till oss med öppna armar och säga saker som:

– Vi älskar er så mycket, våra fina, fina mammor, men nu måste vi få leka!  (Alla som har eller har haft eller ens har sett barn under tre år vet att meningen ovan är föga sannolik att trilla ur sådana barns munnar men i visionsstadiet behöver man inte vara begränsad.)

 

Det var visionen. Jag skulle ha en lärarsommar. Ingrid skulle ha en lärarbarnssommar. Vi skulle äta frukost utomhus. Vi skulle leva enligt väder och vind. Vi skulle vila och hinna med. Vi skulle plocka bär.

 

Det börjar bli dags att utvärdera sommaren som gick. Nu har ni visionen. Snart ger jag facit.

Gossip

Under onsdag, torsdag och fredag denna vecka har jag andats Gossip girl. Nu ska jag blåsa ut det här.

Personer i serien som konstant irriterar mig:

1. Blair (och det blir inte bättre av att hennes hår alltid är oklanderligt)
2. Chuck (även om jag tycker synd om honom)
3. Jenny (väldigt mycket)
4. Blairs gäng (kanske allra mest)
5. Aaron (okej – faktiskt mest)
6. Gossip girl själv (till och med jag uttrycker mig mindre dramatiskt och mera 2000-taligt)
7. Lily (bete dig som en vuxen)
8. Rufus (kunde också mogna till sig lite men är en bra far)
9. Serena (för att hon alltid tror det värsta och aldrig hanterar situationer taktiskt)

Man kan ju undra varför jag ens tittar. Men jag kan nämna några tungt vägande orsaker.

1. Att dela det med syster E är stort
2. Nate (så söt)
3. Dan (litterär och sunt självdistanserad)
4. En påminnelse om hur skönt det är att vara vuxen
5. En påminnelse om hur skönt det är att vara vanlig

XXO