I natt sov jag jättedåligt. På ett smalt och tunt liggunderlag. Med en för varm sovsäck. I ett alldeles för varmt rum där lamporna tändes spontant mitt i natten ibland. Med typ tolv gymnasietjejer.

Jag skulle göra det igen. Typ i natt igen. SÅ mycket tycker jag om Stafettkarnevalen. Men framför allt; SÅ mycket tycker jag om de gymnasiestuderande som just nu är mina.

(Och om jag tänker på att de är mina bara två veckor till börjar jag typ gråta. Så nu tänker vi inte på det.)

Istället kan vi tänka på att min älskade Ingrid också har fått springa på karneval idag med sina kompisar. Och som de sprang! För en som aldrig är bäst när det gäller är det märkligt att ha ett barn som är just det. Jag är så stolt över henne och så glad med henne. Tänk att de fick vinna inte bara ett utan två guld på årets Stafettkarneval!

Min puls låg på 101 när hon satt fötterna i startblocket.