Vad är det för fel på mig?

Jag är på min crossfitbox. Övar mig på kipping (googla!) med det mycket avlägsna målet att någon gång klara av toes to bar (googla igen!).

Det finns tack och lov ingen spegel i salen, men jag misstänker starkt att jag håller på med fel sak.

Det gör min granne i alla fall. Varje gång vi kommer till just den rörelsen kommer coachen fram till henne. Förklarar leende och vänligt och uppmuntrande hur hon ska tänka och göra annorlunda.

Själv hänger jag där och försöker kippa och coachen säger ingenting. Jag förstår inte varför. Men när vi gör rörelsen för typ tredje gången förstår jag.

Jag är ett så hopplöst fall att han inte ids. Han ser att min granne kan bli bra – hon är klart mer vältränad och atletisk än jag – medan jag själv är bortom all räddning. Så han väljer av förståeliga skäl att sätta sin energi där den kan göra nytta.

När vi gör rörelsen för kanske sjunde och sista gången kommer tränaren fram till min granne. Igen. Nu lyckades hon bättre, men hon ska ännu tänka på att…

Sedan kommer han fram till mig.

– Sulla menee tosi hyvin, Amanda! säger han.

– Meneekö? säger jag uppriktigt förvånad och märkligt rörd.

– On mennyt koko ajan, säger han.

Och jag gör mina sista tappra försök till kippningar med en helt annan känsla i kroppen.

Vad är det för fel på mig?

Borde inte det naturliga vara att tro att man är ungefär rätt ute när coachen inte hjälper och korrigerar en? Varför tror jag då att jag tvärtom är så galet fel ute att ingen ens ids försöka hjälpa mig? Jag tycker att jag visar prov på en ganska oattraktiv mix av självförakt och självupptagenhet här.

Finns det två slags människor ändå? Människor som jag och människor som kippar med något slags självförtroende tills motsatsen bevisas?

Ponera att det är så. Vilken slags människa är du?

Inget självförakt i världen kan ta min glädje ifrån mig. På boxen är jag alltid glad.

4 reaktioner på ”Vad är det för fel på mig?

  1. När det gäller fysisk träning är mitt självförakt dessvärre så starkt att jag inte ens tar mig till boxen. Känner mig bara så fel om jag måste träna när nån ser… Sitter i sen jumppan i slutet av lågstadiet.

  2. Intressant inlägg… Jag hör till dem som tror (inbillar mig?) att jag gör övningarna som de ska göras men det beror nog på den stora rörelseglädje som bor i min kropp. Det är en sådan njutning att svettas lite och känna musklerna jobba! 🙂 Tycker att det ”känns” när man gör övningarna rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s