200 dagar

Den här dystert mörka måndagen i november kom att bli den dag då jag sprang fem kilometer för tvåhundrade dagen i rad. I din bok är det kanske ingenting, i min är det rätt mycket.

Det här springprojektet kostat mig förvånansvärt lite. Att skapa en vana är lätt, att hålla fast vid den är ännu lättare. Men aldrig någonsin hade jag kunnat tro att hälsan och livspusslet och allt annat skulle möjliggöra tvåhundra springdagar i sträck. Jag är så tacksam. Tänk att den här stackars kroppen – den som i så många år alltid var lite för stor och lite för fel – hade det i sig.

Jag slutar förstås den dag då jag inte kan springa. Men tills den dagen kommer lär jag fortsätta. Det här mår jag alldeles för bra av för att sluta. Livet har lärt mig att hålla fast vid det som får mig att må bra. Därför fortsätter jag tills jag tvingas sluta. Det kan vara imorgon och i så fall är det så. Men också idag fick jag springa och jag vet det så väl;

att ingen av de dagar då jag kan springa fem kilometer är helt och hållet fruktansvärd. Det finns rätt många tecken på stor nåd i precis alla de dagarna. Må jag alltid se det.

3 thoughts on “200 dagar

  1. ” I din bok är det kanske ingenting, i min är det rätt mycket.”

    I de flestas böcker är det helt otroligt och en enorm prestation. Imponerande!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s