Alla de människor vi aldrig hade lärt känna

Första gången hon kommer hem till oss gör hon det med två tonåriga barn och en övernattningsväska. Vi har aldrig träffat barnen förr men de är med när vi firar Ingrid på hennes födelsedagsmorgon. Så kan det bli ibland när man försöker ha ett öppet hem.

En av kvällarna sitter hon uppkrupen i vår soffa. Jag tror egentligen inte att hon dricker te, men ändå säger mitt minne mig att hon gör det. Hon och hennes familj bodde länge på en ort, ganska länge på en annan och bor nu på en tredje. Jag frågar om det inte var jobbigt. Att flytta?

– Vi älskar att flytta! säger hon.

Och just den delen av hennes svar har jag inte riktigt kunnat ta till mig, men lyssna på den andra delen:

– Mitt hjärta brister när jag tänker på alla de människor vi aldrig hade lärt känna om vi inte flyttat då första gången. Och andra.

Och just den tanken har jag återvänt till många, många gånger under den process som har lett till att vi snart ska börja packa ihop livet så som vi känner det. Det är ju så lätt att tänka på alla dem man lämnar när man flyttar och helt omöjligt att tänka på dem man kommer till eftersom de ju saknar ansikten och namn. Men hon – med eller utan tekopp i vår soffa – påminde mig om att de också finns. Och att det någon gång i framtiden kan vara precis lika svårt att lämna dem som det nu är att lämna människorna här.

Jag tror hon var något av en ängel. Jag tror ju att människor är det ibland.

Det här är inte hon med eller utan tekopp. De är en änglalik och mycket ung Hild.

Advertisements

9 thoughts on “Alla de människor vi aldrig hade lärt känna

  1. Jag håller med! Vi har flyttat tre gånger och jag känner stor tacksamhet över att vi på alla nya ställen välsignats med nya ljuvliga vänner. Det är nåd. Tack för påminnelsen, jag tenderar att ta dessa välsignelser som självklarheter.

  2. Ni är så varmt välkomna hit, oavsett om ni tänkt bosätta er i byn eller i trakten runtomkring. Jag känner dig inte personligen men har läst din blogg i flera år och tycker det är så roligt att ni söker er hit. Jag hoppas ni ska trivas och att flytten ska bli så smidig som möjligt. Vi flyttade själva med barnen för ett antal år sedan och det funkade fint. Det var onekligen en omställning, en omställning som kräver tid och eftertanke och många gånger har jag funderat på vad vi lämnade bakom oss. Men egentligen vet man ju aldrig det, man vet inte hur livet skulle ha tett sig om man blivit kvar. Oflyttad. Det enda jag ibland kan ångra är att vi inte flyttade tidigare, men allt har sin tid. Än en gång, varmt välkomna hit.

  3. Jag träffade en mamma vars son skulle byta skola. Hon oroade sig för hur han skulle tas emot. Skulle han få kompisar? Skulle han få svårt att anpassa sig? Skulle han passa in? Då sa jag åt mamman: Tänk tvärtom! Tänk om det finns någon i den klassen som behöver din son, någon som bara väntar på att få en god vän, som delar intressen, humor och lekar? Mamman lyckades svänga sin oro till något positivt och skolbytet hade gått väldigt bra.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s