Att titta på dig

Jag har inte duschat på en vecka. Jag skojar tyvärr inte. Jag rosslar och snorar och när jag försöker prata låter jag hes på ett inte alls sensuellt sätt. Jag har bott i samma kläder sedan urminnestider och jag har snutit både min egen näsa och barnens i mina mjukisbyxor.

Men jag orkar sitta upprätt med datorn i famnen en stund. Fixar och mejlar för att ordna med min frånvaro på jobbet och när jag tittar upp möter jag hans blick. Han stannar i min och jag lyfter frågande på ögonbrynen.

Vad vill du? undrar jag utan ord och han svarar med att skaka på huvudet, le och använda ord:

– Jag tycker bara om att titta på dig.

Och där och då återkom livsglädjen.

Där och då.

Han må bli väldigt, väldigt sjuk när han är sjuk. Men han är så väldigt, väldigt bra och rätt på tusenmiljoner andra sätt.

Advertisements

4 thoughts on “Att titta på dig

  1. Vill bara säga att jag med behållning läst dina senaste uppdateringar! Har själv beslutit att inte uppdatera om då jag är sjuk, så jag går all in på det du skriver. Och snyltar nu på din vägg. Hur kan en flunssa vara såhär vidrig. Låg och nös mellan fyra och fem i morse. Snor och spott flög omkring, trodde på riktigt att jag fått något värre fel. Tänkte att jag hakat upp mig på något sätt. Övriga familjen vaknade och lagade ut mig på soffan.

    • Anne, du syster i lidande! Tack för att du gått all in! Jag delar mer än gärna med mig av min vägg till dig. Vill du berätta mer om ditt lidande? Själv ser jag ljuset, känner det rentav och tänker återvända till de levandes skara i morgon. Välkommen med!

  2. Det är konstigt hur snabbt det vänder :-). Ingen har hostat i natt. Jag sov till nio (9) och då var huset tomt. Har hunnit ta upp korvsoppa ur frysen, lyssna på poddar medan jag stickat. Är matt ännu, men formen är definitivt på uppåtgående. Längst bak i kylskåpet hittade jag en oöppnad förpackning färdig Tiramisu (inhandlad på Lidl för 3,89) och den är såå god. Att kunna svälja utan smärta och känna smak, det är lyx det.

    Fast jag har i färskt minne då jag sjöng Dan Anderssons, “Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst”, nåja, mer hostmedicin, värkmedicin och näsdroppar till tröst än brännvin, men jag intalade mig att det var “helgdagskväll i timmerkojan” ändå. Samt att ingen låg i en snödriva på ett norskt fjäll. Olyckan är en stor tragedi, men skrattade så jag grät då du jämförde flunssan med det, tänkt exakt likadana tankar själv, och då vet man att en medsyster därute också lider i sin feberfrossa.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s