Världen behöver mammor

Hon dog när hon var 47 år ung. Jag har inget minne alls av henne eftersom jag själv var bara ett när hon var bara fyrtiosju, men hela barndomen föreställde jag mig ändå att hon nog var rätt gammal och grå när hon dog. Så där som kompisarnas mor- och farmödrar var. Så där som de var på film. Först som vuxen insåg jag att hennes liv tog slut alldeles för tidigt. Och ju äldre jag själv blir, desto yngre blir hon.

Det är svårt att sakna en människa man inte minns, men jag tänker förstås på min mormor ibland. I dag är det morsdag och då finns hon i mina tankar. Jag tänker på alla dem som firar morsdag utan sin mamma. Kanske för första gången. Kanske för hur mångte gången som helst, men varje gång med ett sår. Man borde ju få ha en mamma.

Jag tänker också på alla dem som inte får fira världens bästa mamma i dag. Som inte ens får fira en bra. Som växer upp i ett hem med våld och otrygghet. Där frågan i dag inte är om det blir tårta med jordgubbar eller choklad utan om slaget kommer före eller efter lunch.

Jag tänker på alla dem som firar morsdag vid en sjukhussäng. Som har en morsdag inramad med oro och sorg framför sig. Är det här sista gången mamma är med på morsdag? Kanske. Det kan förstås vara sista gången för vem som helst, men om lukten av sjukhus sticker alldeles för ofta i näsan är risken för det förstås mera påtaglig.

Och jag tänker på alla er vars högsta önskan det är att få fira morsdag. Att få vara mamma. Vilken dag det här måste vara för er! Det finns inget jag kan säga som hjälper eller tröstar på riktigt, men jag önskar och hoppas med er. Att det här skulle få vara er sista morsdag utan ett barn i era armar.

Jag tänker på alla oss helt vanliga mammor som gör vårt bästa när vi förmår och något mindre bra när krafterna tagit slut. På oss som blivit överrumplade av hur mycket man kan älska, men också av hur liten man kan vara ibland trots att man bär på en så stor kärlek. På oss som bara längtar bort ibland trots att vi ju fick allt vi ville. På oss som balanserar, jonglerar och pusslar. På oss som för och hämtar och kokar spagetti i en cykel som ter sig evig. På oss som lever helt oglamourösa liv byggda på havregrynsgröt men som aldrig någonsin skulle byta.

Den här dagen är vår. Allas. Må vi kunna vara tacksamma för det som blev. Må vi våga sörja det som fattas oss. Må vi veta att världen behöver mammor. Både biologiska och andra. För det hjärta som vill älska finns det alltid människor som behöver kärleken.

Advertisements

7 thoughts on “Världen behöver mammor

  1. Som många gånger förr med dina texter, så mitt i prick!
    Så vackert skrivet om allt det vackra och vardagliga i en mammas liv. Både de som haft en mamma, har en mamma, är en mamma eller önskar att få bli en mamma.

  2. Förlorade själv min mor för ca 6 mån sen och denna morsdag blev ofirad, men klarade av att bege mig till graven med favorit blommorna men där bröt jag ihop totalt. Det gör så ont men man lär väl sig leva med det. Kram .

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s