Utan henne

Nystart har aldrig varit hans grej. Att landa i vardag har varit svårt efter varje lov. Den här gången var det svårare än vanligt.

– Min bästa vän var flyttat, förklarade han för sin gudmor förra veckan.

Då ganska morskt. I dag skulle han tillbaka till dagis. Inte alls lika morskt.

– Hon är inte där mera, grät han i går när insikten slog till.

Vi bekräftade känslan och saknaden, det var ovanligt enkelt. När ens bästa vän plötsligt går på ett annat dagis i ett annat land så är man ju naturligtvis jätteledsen.

Hon har varit hans bästa vän i två och ett halvt år. Halva hans liv, så gott som hela hans medvetna. Jag hade ingen aning om att en liten människa på inte ens tre år kunde hitta så mycket trygghet och glädje i en annan nästan lika liten. Nu vet jag.

Varje morgon när vi kommit till dagis har han letat efter hennes cykel och han har jublat ut hennes namn över gården när han sett den. Hon har nästan alltid hunnit dit före oss. Och de morgnar då han haft svårt att bli lämnad på dagis, till exempel efter ett lov, har hon tagit hans hand.

– Jag kan trösta Arvid.

De har varit så söta tillsammans. Ibland som ett gammalt, gift par.

– Nämen Arvid, har hon ibland suckat uppgivet när han haft något bus eller bråk på gång här hemma.

I den sucken bor liksom hela berättelsen om hur hon nog försökte förändra honom de trettiofem första åren men har gett upp nu. Och tycker så väldigt mycket om den människa han envist vill vara.

Hon har varit en verkligt god vän, den godaste tänkbara. Vi har gråtit mycket för att hon har flyttat, men vi är också väldigt tacksamma över att han fick ha en sådan bästa vän.

– Jag har många fina minnen, har Arvid sagt många gånger.

Det gick förresten jättebra när vi väl kom till dagis i dag. Han träffade genast en annan kompis och de försvann in i en lek redan innan jag hann gå. Men han ville ändå att jag skulle prata med personalen och förklara att han är lite ledsen och ovan i dag. Det var ingen vanlig dag.

Det var den första utan henne.

Advertisements

7 thoughts on “Utan henne

  1. Denna text går mig rakt in i hjärtat. Vår son som är 3,5år går igenom precis det samma. Imorgon blir första dagen på dagis utan bästisen, eftersom hon bytt grupp.

  2. Ååå vad ska jag säga om den här berättelsen…den är så vacker och sorglig på samma gång. Lyckliga Arvid som fick ha en sådan bästa vän och som förstod vilken vän han hade och vad han förlorade. Rörande att han ville att du förklarade saken för personalen. Så mycket rymmer den här texten, så välskriven och så intressant läsning! Tack! Älskar att läsa dina texter, dina kloka ord och funderingar. Men vissa texter stannar kvar i minnet längre än andra. ❤

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s