Tid hos neurologen

Jag bloggar inte glansbild, men jag bloggar om det som jag kan hantera. Den sunkighet, den brustenhet och de misslyckanden som jag kan bära, om än aldrig med stolthet. Den oro, den rädsla och den sorg som jag kan möta, utan att gå sönder. 

Det andra – som jag inte kan bära och möta – finns aldrig här. Det finns i mig själv, i min Fredrik och i de människor vi delar livet med. Också det vi inte riktigt kan bära och möta får de bära och möta. För så är det när man delar liv.

Stora delar av det som fanns i mig hela våren fanns aldrig här. Och det kommer inte att finnas nu heller, mest för att vi fortfarande inte riktigt vet. Men vi vet att det inte är något allvarligt. Allt farligt har vi kunnat utesluta och nu är det bara en ovisshet kvar. En ovisshet som inte känns skrämmande eftersom Hilde mår så bra.

Vi hade tid hos neurologen i går. Igen. Och vi hade glömt bort den. Jag drabbades, med rätta, av skam och sedan, med lika stor rätta, av tacksamhet. Jag är så tacksam över att vi kunde glömma bort tiden till neurologen. Den som är beredd på dåliga nyheter kan förstås inte glömma. Vi kan och det är jag innerligt glad över. 


Bild: Matilda Audas Björkholm

Advertisements

2 thoughts on “Tid hos neurologen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s