Varför gråter du?

Varför gråter du? undrar en läsare. Och den läsaren kunde bilda klubb med mina två mest medvetna barn. De ställer mig exakt samma fråga. Varför gråter du? 

Det korta svaret är att jag helt klart tillhör den förkrossande majoritet av kvinnor som drabbas av nedstämdhet och känslighet en tid efter förlossning. Det lite längre svaret är att jag för tillfället gråter nio gånger av tio över sådant som i vanliga fall knäcker mig bara en gång av tio.

Jag minns att jag kände exakt så här när Ingrid var ny. Jag kunde ha gråtit när som helst. Tårarna var aldrig mer än en tanke bort. Så är det nu också. Men jag vet att det ändå var mycket, mycket värre då. För jag var så rädd för de här känslorna att jag inte kunde bemöta dem. Jag vågade inte erkänna dem, varken för mig själv eller någon annan. Jag svalde ner enorma klumpar av gråt varje dag. Jag grät ensam i kudden för att ingen skulle märka. Jag var rädd att jag skulle mata alla skrämmande känslor genom att tala högt om dem.

Jag visste inte då att lögner dör i dagsljus. Jag visste inte att en del spöken spricker bara man tvingar ut dem bland människor. Jag visste inte att de tårar som en annan människa får torka är de minst farliga tårar som finns.

Nu vet jag. Så jag gör allt annorlunda den här gången. Jag gråter när jag måste. Jag är helt ärlig med Fredrik och jag älskar att han klarar av det. Jag förklarar så gott jag kan för barnen, om man gråter genom hela Sven Nordqvists Rävjakten så är man onekligen skyldig dem en förklaring. Och jag skickar meddelanden till mina bästa vänner när jag vill att de bär mig i bön, och de bär mig.

Att jag gör allt annorlunda nu gör hela skillnaden.

Det leder inte till att känslorna blir mindre svåra. Men de blir mindre skrämmande. Och just det är ju hela skillnaden. 

Ensam är inte stark. Ensam är bara ensam.

Ingen enda gång gråter jag över Hilde. Hon är alltigenom ljuvlig. Det är bara mig själv jag har lite svårt med.

Advertisements

7 thoughts on “Varför gråter du?

  1. Grät i telefon med min far i samma läge. Han sa att allt ju var bra nu. Jo, jag vet, hulkade jag till svar. Hoppas “the baby blues” lättar snart. Grattis till Hilde!

  2. Jag skulle nästan vara benägen att besvara en sådan fråga med motfrågan “varför inte?”

    Jag har inte nyligen fått barn, och jag borde inte befinna mig i ett speciellt känsligt skede av mitt liv, men jag gråter ändå redan bara av att läsa din blogg. Ibland för att det är så vackert och fint, ibland för att det är så bekant, ibland för att det är så insiktsfullt, och ibland för att det är lite sorligt eller melankoliskt också.

    Mina tonåriga barn har slutat fråga varför jag gråter. De himlar bara med ögonen då vi varit på bio och jag berättar att jag gråtit sju gånger under filmen. Jag försöker ändå vara ganska öppen inför dem, för jag vet ju att ungefär den dag de fyller 27 kommer de plötsligt generat att torka tårar ur sina egna ögon och fundera om någon annan märkte att de grät när kusinbarnen uppträdde med lucia inför hela släkten.

    Det är väl bara så att känslighet tar sig lite olika uttryck. Endel är känsliga bara på insidan, andra gråter för absolut ingenting.
    De senare är i alla fall väldigt mycket lättare att trösta.

  3. Jag måste fnissa åt det där med Rävjakten… Om DEN är nog för att få tårarna att rinna förstår jag nog om barnen är lite fundersamma! Jag började en gång gråta åt en Ace Ventura-film, och när jag insåg vad jag höll på med måste jag skratta. Men då handlade det om pms. Jag kan tänka mig att hormonerna och känslorna är på en helt annan nivå efter en förlossning.

    Jag väntar mitt första barn och suger i mig dina texter om livet med en nyfödd. Du skriver så vackert!

  4. Alltså om jag hade läst det här nånstans för 8 år sen när jag fick mitt första barn då hade det varit så mycket lättare att vandra. Efter det har vi fått ytterligare två barn och gått igenom flera tunga saker , och känsligheten har blivit jobbigare för varje gång. Jag märker också att jag blivit en expert på att svälja alla känslor och helt enkelt låta bli att känna. Nu tror jag faktiskt det inte ryms fler känslor i mig, jag tror jag ska ta och börja känna dem. Varenda en, som jag någon gång svalt…. Tack för att du skriver så ärligt och ändlöst vackert! Jag är övertygad om att det hjälper många fler än mig… Jag ber om Guds frid i din roll som nybliven trebarnsmamma.

  5. Hej! Hittade nyligen din blogg och om du visste hur mycket dina inlägg betyder just nu ❤. Fick min underbara 3a för 3 v sen. Känner så väl igen känslan av att allt är så fint men ändå så skört.
    Trodde nu med 3e barnet att jag skulle vara stark, cool och rutinerad och så pang slog verkligheten till och en känsla av otillräcklighet. Hur ska jag kunna räcka till för 3 barns behov?

    Tvärtom dig gråter jag mina tårar i ensamhet, men jag ska bli bättre på att dela dem.

    Tack för att du delar med dig! Som sagt, en stor tröst och hjälp just nu!

    Kramar från en annan nybliven 3-barnsmamma!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s